Vad behöver vuxna språkinlärare?

Text: Gunilla Ladberg, dr i pedagogik

[2019:02, 2019-02-15] Det är viktigt att veta att barn och vuxna språkinlärare lär på olika sätt. Det som går lätt för ett barn är svårt eller omöjligt för en vuxen.

 

 

Vad är språklig kompetens?

Talspråklig kompetens har ett antal komponenter: uttal (språkljud samt prosodi), grammatisk kompetens, ordförråd, automatiserat (flytandespråk (tal och förståelse). Därtill kommer pragmatisk kompetens: att välja rätt uttryck, använda ett kulturellt adekvat kroppsspråk etc.

Den språkliga basen – barnets specialitet

Uttal, grammatik och automatiserat tal är huvudingredienser i vad som brukar kallas den språkliga basen. Basen tillägnar man sig lättast som litet barn, före skolåldern, och huvudsakligen helt omedvetet. En vuxen kan inte lära sig tala ett nytt språk som en infödd, hur hon än strävar.

Men det är bara vissa sidor av språket den vuxne har svårt med, nämligen just det som små barn har lätt för. Sitt ordförråd och sin pragmatiska förmåga kan vuxna däremot utveckla under hela livet. Där är det aldrig ”för sent”.

Variation – men också upprepning

Vad behöver då en vuxen språkinlärare? För ordförråd och pragmatik behöver inläraren, naturligtvis, mycket variation. För att erövra den språkliga basen behövs däremot inte alls mycket variation, däremot mycket upprepning, ja mycket mer än de flesta tror. Och inläraren behöver lyssnamycket för att få rätt mönster att sätta sig i hjärnan.

Upprepning och lyssnande bör pedagogen därför lägga mycket fokus på tidigt i inlärningen, innan felaktiga mönster sätter sig. I sedvanlig språkundervisning försummas detta ofta.

 

 

Fyll i dina kontaktuppgifter och ta del av våra bästa skrivtips månad för månad.