Svensk folkbildning i historien

Text: Andreas Kjörling

[2022:09, 2022-09-15] Tvåhundra års utveckling av den svenska utbildning kan sammanfattas genom de tre parallella skeenden som vardera relaterar till de tre utbildningsformerna grundutbildning, högre utbildning samt utbildning som folkrörelse.

Idén om en folkskola hade länge sjudit utan att i någon större utsträckning realiseras. Först genom en folkskolestadga 1842 blev en byskola i vardera socken verklighet. Utbildning sågs som ett värdefullt medel för att stävja fattigdom, fylla och kriminalitet och därtill även minska klassklyftorna. Folkskolestadgan ställde krav på skola i vardera av Sveriges 2 300 skoldistrikt, någon skolplikt fanns däremot inte då hemundervisning eller arbete på gården ursäktade frånvaro. Barnen förväntades dock besöka skolan en till två gånger i veckan och börja senast vid nio års ålder.

Reformen var allt annat än lyckad då det visade sig att självstyret inte fungerade och att många barn helt enkelt inte gick i skolan. En ny reform genomfördes därför 1858 och med den infördes småskolan. Tvärt emot vad namnet antyder var de inte i första hand tänkta för de minsta barnen, utan snarare tänkt skola i liten skala där ingen specifik skolbyggnad behövdes. Då kvinnor ansågs utgöra den billigaste arbetskraften fick de tillträde till läraryrket. Lönerna var så låga att inga män ville stanna kvar i yrket. Staten fick allt mer inflytande över skolan som indelades i en tvåårig småskola och en fyraårig folkskola, där den senare inte bara stod för undervisning utan också betraktades som ett viktigt instrument för uppfostran av samhällsmedborgaren. 1894 godkändes folkskolan som grund för högre läroverk, detta gällde dock endast pojkar då flickor fick vänta till 1927 för att få tillträde till högre studier.

Högre utbildning

Den akademiska världen har genom historien både följt och präglat de idéströmningar som präglat samtiden. Inte minst märktes naturvetenskapens och teknikens framväxt som tog den akademiska världen med storm, mycket tack vare industrialismen kring förra sekelskiftet. Humanismen med sina klassiska ämnen såg sig hotad av vad de kallade naturvetenskapens materialism och de motsättningar som pågått under upplysningen gjorde sig åter gällande. Även filosofin ställde sig skeptisk till den naturvetenskapliga frammarschen. Universitetens (främst Uppsala och Lund) institutioner och fakulteter präglades mycket av respektive professor genom dennes inflytande vilket var mycket stort. Trots att kvinnor generellt inte gavs tillträde till högre utbildning det finna också några ljuspunkter. fanns några undantag som bör omnämnas. Matematikern Sonia Kovalevsky (1850–1891) blev Sveriges första professor, Elsa Escelsson som avlade flera examen vid Uppsala universitet och var den första att göra en juridisk karriär och inte minst Ellen Key i egenskap av förgrundsfigur för kvinnorörelsen.

Den svenska forskningen, vilken i sammanhanget bör räknas till utbildning, fick sitt breda genombrott under 1960- och 70-talet. Inriktningen var då inriktad mot samhällets behov. Universitet och högskolor tilldelades ”den tredje uppgiften” 1977, vilket innebär att universiteten har ansvar för förankring av forskning i samhället. Den ska alltså både fylla kunskapsluckor och tjäna ett syfte som gagnar samhället. Forskningen förändrades därför under 1990-talet till att bli mer strategisk. Detta genom att leda grundforskning mot mer behovsstyrd forskning, och således skapa en sorts syfteshybrid mellan grundforskning och strategisk forskning.

Studieförbund och folkbildning

Akademin var dock inte allt, vilket osökt för oss vidare till arbetarrörelsen och den bildningsrörelse som lade grunden för studieförbunden. Här bör Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) 1912 onekligen nämnas. Syftet var att sprida kunskap via kurser och brevkurser (det vi i dag känner som distansutbildning) om medborgarskap och samhällsnytta. Redan fjorton år tidigare, 1898, innan grundades Hermods, vilka förmedlade brevkurser och gör så än idag. Med fransk förebild instiftades folkhögskolorna i slutet av 1800-talet, vars syfte var att utbilda publikum i ämnen som svenska, historia och samhällskunskap. Störst betydelse fick folkhögskolorna för arbetarrörelsen som genom dessa gavs en viktig utbildningskanal. Samtidigt hyllades självbildningsidealet genom studiecirklar som mer utgjorde ett komplement än konkurrens i sig. Radions första organisation Radiotjänst AB 1924 hade ett uttalat folkbildningsuppdrag. Den statliga radions syfte var klart formulerat;

Rundradioprogrammen vilka skola vara av växlande art och skänka god förströelse […] skola hållas på en hög, ideell, kulturell och konstnärlig nivå […] skall bedrivas så att folkupplysningen och folkbildningsarbetet därigenom befrämjas.

Under mitten av 1900-talet grundades även Medborgarskolan och Studiefrämjandet som båda har tjänat viktiga syften i Sveriges medborgares allmänbildning. Komvux som vi känner det idag inrättades 1968 i syfte att ge utbildning till vuxna som saknade utbildning. Genom studieförbunden anordnades studiecirklar. För kvinnorörelsen, däribland Grupp 8 var just studiecirklarna den vanligaste aktiviteten för att engagera, utbilda och varje vecka samla kvinnor runt om i landet. Här togs stora intryck från både Storbritannien och USA där kvinnorörelsen kommit längre än i Sverige. Studiecirklarna skapade ett forum för diskussion och kunskap kring förtryck och kvinnors ställning i samhället, något som också låg till grund för en politisk agenda. För många kvinnor var deltagandet i en kvinnogrupp något helt nytt. Här gavs utrymme för möte med helt nya frågor som låg bortom den horisont där kvinnor hittills befunnit sig, både i fråga om rent administrativa uppgifter som att skriva och sprida flygblad och inte minst skapandet av perspek­tiv på den egna situationen.

Text: Andreas Kjörling, författare & sociolog

 

Fyll i dina kontaktuppgifter och ta del av våra bästa skrivtips månad för månad.

  • This field is for validation purposes and should be left unchanged.