#Chefredaktören

Chefredaktören: Hej 2021. Hejdå 2020?

[2021:01, 2021-01-15] Ja, nu har vi lämnat 2020 bakom oss. Men inte helt. Vi har haft ett på många sätt omtumlande med också mycket lärorikt år bakom oss. Vad har du lärt dig av 2020? Vad tar du och dina lärarkollegor med er in i 2021?

Distans- och flexundervisningen fortsätter även 2021. Runtom i landet genomförs lektioner och handledningssamtal via Zoom, Teams och andra videokonferenslösningar.

Läs mer

”Se varandra som en resurs”

I forskning och andra studier återkommer ordet ’resurs’. I vuxenutbildningen behöver vi se individen och den inneboende resurs som eleven har, snarare än att ha ett bristperspektiv.

Att vara vuxen innebär ofta att vi bär med oss en rad olika erfarenheter och kunskaper från våra år i yrkes- och samhällsliv. Även från vardagslivet som förälder och föreningsliv. I lärarens roll ligger det viktiga att locka fram resurserna som eleverna bär på.

Läs mer

Chefredaktören: ”Våga rollspel och drama”

Efter lång tids funderande inser jag att jag inte har någon egen intressant anekdot att dela med mig av. Ändå vill jag slå ett slag för rollspel och dramatisering i sfi-undervisningen.

Vi har konstaterat det många gånger vid det här laget – att språk inte bara är en uppsättning ord. Att kunna ett språk innebär att vi är i pragmatikens marker och utforskar vad man kan säga när och till vem.

Läs mer

Chefredaktören: En språkutvecklande arbetsplats

[2020:10, 2020-10-15] ”De anställda talar inte tillräckligt bra svenska” hör vi på nyheterna. Konsekvensen med otillräckligt språk skapar missförstånd mellan personal och brukare – men också anhöriga. Hur kan vi stärka språket på jobbet?

Min övertygelse är att man inte kan studera sig fram till ett helt språkregister som täcker in hela arbetslivet och alla de talsituationer som kan uppstå på en arbetsplats. Min övertygelse är att det är på fältet, i arbetet, i autentiska situationer som språket utvecklas – helt i analogi med ta körkort eller grönt kort i golf.

Läs mer

Chefredaktören: ”Vad är väl ett studiebesök på slottet…?”

Det går inte att komma ifrån att ordet ’studiebesök’ har något dammigt och tråkigt över sig. En plats man egentligen inte är intresserad av, en guide som är långrandig eller flåshurtig. Och så den malande stressen: ”Jag har inte tid med det här”.

Nej, det är inte mitt tonårs-jag som jag målar upp. Inte enbart. Faktum är att studiebesöken under högstadiet och tonåren även var lika mossiga under komvux- och högskoleåren. Till min stora fasa även när jag själv arrangerade studiebesök som sfi-lärare. Guiderna pratade ut i luften eller till mig – inte till eleverna.

Läs mer