Poeten Anamarija Todorov om att skriva på sitt andraspråk

”Jag blev kär i svenska språket och drömde om att skriva en diktbok”

Text: Annsofie Engborg. Foto: Evin Aktas Oliver

I Sverige finns många utlandsfödda författare som använder svenska språket i sin poesi, dramatik och i sitt skönlitterära skrivande. En av dessa personer är poeten Anamarija Todorov. Hon berättar för Sfi-lärartidningen om vad skrivandet betyder för henne, hur hon började skriva poesi på svenska – och hur poesiskrivandet med fördel skulle kunna få en viktig plats i sfi-undervisningen.

Vad betyder skrivandet för dig?

– Om jag blir nedstämd, kommer i konflikt med människor eller behöver lösa ett problem plockade jag ofta fram min penna. Numera sätter jag lika gärna vid dator och skriver mig ut ur mina bekymmer och tillfälliga svårigheter. Poesin är för mig en kreativ akt. När jag skriver mina dikter känner jag mig som Daidalos, hjälten ur den grekiska mytologin, en kreatör som skapar vingar för att flyga bort från en besvärlig situation.

– Poesins form och speciellt den fria diktens format som jag använder passar mitt otåliga författartemperament. Jag har inget tålamod för att skriva långa texter i form av noveller eller romaner. Dikten är mitt uttrycksmedel. Kort ska det vara. Pang på.

Du är poet. Hur började ditt skrivande på svenska?

– Mitt modersmål är kroatiska. I början av 80-talet, en kall höstdag, 26 år gammal, nyss examinerad från Filosofiska fakulteten i Zagreb kom jag till Sverige från forna Jugoslavien. Jag anmälde mig omgående till en nybörjarkurs i svenska språket som ABF höll i bostadsområdet där jag skulle komma att leva ända till idag. Tack vare min akademiska bakgrund lärde jag mig ganska snabbt grunden i svenska språket på de sex månader som kursen varade.

– På en språkkurs tragglar man sig igenom en massa grammatik och glosor, man fyller i övningsböcker och löser liknande uppgifter. Jag minns att jag i början trodde att jag aldrig skulle kunna tala flytande svenska. Min lärarinna lugnade mig och försäkrade att det skulle lossna till jul. När hon blev sjuk en dag kom en vikarie till klassrummet och delade en stencil med en kopierad dikt. Den dikten lämnade ett djupt intryck på mig, mest för att poeten som skrev den var själv en invandrare från Amerika men skrev dikten på svenska.

– Det skulle jag också kunna göra, tänkte jag, för dikten var ganska enkel och handlade om en vardagssituation som jag kände igen mig i. Poeten hette Binnie Kristal- Andersson och var populär på den tiden. Jag gick till biblioteket, skaffade ett lånekort, lånade hennes bok och blev imponerad. Jag började skriva på svenska men att dikta ”enkelt” var inte alls lätt. Jag övade och övade, skrev, skrev om och kastade mina utkast. Jag skrev med en vanlig blyertspenna och köpte ofta nya förpackningar. Jag skaffade även en bra vässare och många nya häften. Fortfarande gillar jag att skriva med en blyerts.

Vilken av dina dikter betyder mest för dig?

– Det finns flera dikter jag gillar, men dikten Brytningen är lite speciell. I den fångar jag en känsla som jag tror att många invandrare delar med mig.

– Det kommer en tid då personen som lär sig svenska börjar känna sig stolt över sina framgångar. Personen talar kanske en god svenska men är inte medveten om sin brytning. I mina dikter jobbar jag med kontraster och överraskningar. I denna dikt vänder jag en komplimang till något negativt. Komplimangen fungerar i denna dikt som en pekpinne, fast personen som berömmer inte alls är medveten om detta. Komplimanggivaren förstår inte att hen i undertext påpekar att personen inte talar korrekt svenska. Människan som känner sig stolt över sina kunskaper upplever då att hennes språk inte duger.

– För min del blev det just uttalet något som avslöjade mig och gör det fortfarande. På grund av min brytning blir jag alltid identifierad som Den Andre.

Dina dikter kännetecknas ofta av att handla om språket. Hur förhåller du dig till svenska språket idag?

– Att jag skriver på mitt andraspråk är en ständig utmaning. Jag blir liksom hela tiden förvånad över att jag kan detta språk ganska bra men samtidigt aldrig helt och hållet bemästrar trots att jag har bott i Sverige i mer än fyrtio år.

– Jag har försökt översätta mina svenska dikter på mitt modersmål men var inte nöjd. Dikterna blev platta och livlösa när de översattes. Fräschören av de nyss upptäckta orden och fraser på svenska bleknade. Översatta dikter kändes som klumpiga kopior. Svenska däremot känns speciellt, unikt och originellt. Mitt eget modersmål står mig för nära, som en bror eller syster. Svenska behöver jag flörta med och detta känns spännande.

– När jag skriver hörs inte min brytning. Grammatiken haltar inte heller för jag kan redigera texterna. Det finns en fördel med det skrivna språket. Man kan fila på det.

Hur ser du att poesiskrivande skulle kunna användas i sfi-undervisningen?

– Människor som kommer från andra länder och kulturer bär mycket poesi i sitt bagage. Alla kan några vaggsånger och fingerramsor från sin barndom, alla har sina favoriter i sina länders folksånger. Man kan börja med att leta efter folksånger i sitt eget språk och försöka jämföra med svenska folksånger. Den vemodiga Vem kan segla förutan vind har jag lärt mig på min sfi-kursen och blivit berörd av.

– Om man är lärare kan man göra som min vikarie en gång för länge sedan gjorde: välja några dikter och låta eleverna läsa dem och diskutera, låta sig inspireras. Och sedan skriva egna verser. Så gjorde jag efter min lektion när jag läste Binnie Kristal-Anderssons dikt.

– Jag blev kär i svenska och drömde om att skriva en egen diktbok på detta språk. Många år senare gick denna dröm i uppfyllelse. Tänk om min bok eller åtminstone en av mina dikter kunde inspirera någon att skriva en egen bok, det skulle vara häftigt!

– Att leka med det nya språket, försöka uttrycka glädje eller frustration med en dikt är en kreativ del av språkinlärningsprocessen. Att producera en gemensam diktbok kan vara en spännande uppgift för både eleverna och lärarna, tycker jag.

Brytningen

Ibland händer det

att jag glömmer bort

var jag kommer ifrån.

Det kvittar vem jag är

Och vart jag är på väg.

Jag finns bara till

och alla de rätta orden

rinner ur mig,

omsluter mig som en het bobbelpool.

Det känns så skönt!

Och så händer det…

Någon utbrister imponerad,

intet ont anande:

Vad bra svenska du talar!

Vilket land kommer du ifrån?

Med ens ramlar jag ner

från skyarna

och krälar i stoftet.

Dödligt sårad.

Avslöjad.

Tagen på bar gärning.

En som talar med brytning.

Jag som trodde

att det inte hördes längre.