Bibliotekarien som startade eget förlag

”Böcker som väcker läslust ger vuxna en andra chans att lära sig läsa ”

Text: Annsofie Engborg. Foto:

Mötet med människor och ambitionen att mötas på riktigt är tydligt. Hon berättar att UNESCOS folkbiblioteksmanifest (1994) om mångkulturella bibliotek deklarerar att det är alla biblioteks ansvar att tillhandahålla material för alla, även människor med olika läshinder och att biblioteken ska arbeta för att alla får chansen att lära sig läsa.

Karin Sohlgren berättar att ambitionen är hög att nå ut till flerspråkiga föräldrar. Alla bibliotek delar ut broschyrer, men många har inte lärt sig läsa de språk de talar. De har haft begränsade möjligheter att gå i skolan i sitt tidigare hemland. Därför är tekniken med inspelade ljudfiler så viktig.

Pennan som läser högt

Mantra Lingua är företaget bakom PENpal, som läser upp färdiginspelade ljudfiler i särskilt förberedda parallellspråkiga böcker, det vill säga där två språk är tryckta sida vid sida. Med pennan kan man också spela in ljudfiler själv, imitera inspelade ljudfiler och träna uttal – eller utveckla sitt eget berättande – däremot ”läser” den inte texten som många tror.

– I arbetet med PENpal på biblioteket mötte jag barn med autism och deras vuxna som insåg att barnen faktiskt förstod mycket mer än de trodde – och barn med adhd som hade svårt med koncentrationen kunde ta till sig sagor när de fick avskärma sig och lyssna med hörlurar. Barn som hade dåligt självförtroende för sin läsning kunde lyssna på bägge språken och återberätta på svenska, med perfekt uttal, berättar Karin Sohlgren.

Pennan kan vara minst lika stor hjälp för vuxna som vill läsa tillsammans med sina barn och behöver stöttning på sitt eget starkaste språk.

– Jag möter föräldrar som kämpar med att hjälpa sina barn i skolan men hindras av att de själva inte förstår språket och samhället. Jag imponeras av viljan och kraften hos kvinnor som försöker lära sig läsa i vuxen ålder. Sfi måste utgå från deras behov, deras styrkor och förutsättningar. Att de får rätt stöd att lära sig läsa är nödvändigt för demokratin och skulle bidra till att bryta den onda spiralen i av kriminalitet bland de unga.

Karins intresse och engagemang väcktes i den tidiga yrkesrollen som bibliotekarie i Nyköping under 70-, 80- och 90-talen.

– Då väcktes mitt intresse för att arbeta med barn med särskilda behov, att använda den teknik som då fanns för att väcka läslust och stödja läsning. Då uppmuntrades föräldrar att läsa tillsammans med sina barn – föräldrar med dyslexi fick en andra chans.

– När Nyköpingsgruppen Ultima Thule slog igenom startade jag projektet ”Mångkultuella Nyköping” – där invandrare och svenska tillsammans bidrog med språk och kultur, bland annat genom att visa film och berätta sagor, informera om sina länder. Särskilt fascinerad blev jag av Somalia och den somaliska muntliga kulturen som också ger förmågan att träna minnet.

Världen i Rinkeby

Efter tiden i som bibliotekarie i Nyköping arbetade Karin Sohlgren i Rinkeby utanför Stockholm i drygt tio år. När jag började fanns pengar från Storstadssatsningen och på biblioteket sökte vi också pengar från Kulturrådet. Projektet ”Listiga Räven” var mycket omtalat – bibliotek och skola samarbetade i en satsning på läsglädje genom kreativa aktiviteter, som också genomsyrade arbetet med Abrahams Barn. Rinkeby hade en egen bokmässa med invandrarförlag och bjöd bland annat in den somaliska författaren Nuruddin Farah. Varje år bjuds nobelpristagaren i litteratur in.

– Vi fick bidrag till ett somaliskt bibliotek. Biblioteket hade redan gett ut böcker med somaliska sagor på somaliska. I London fanns det nystartade förlaget Mantra Lingua som ger ut barnböcker på parallellspråk Nu gav vi ut tre böcker på somaliska med svenska som parallellspråk för att stödja läskunnighet på bägge språken.

– Böckerna uppskattades både av barn och vuxna, vi fick frågor om att göra fler titlar på fler språk. En pojke förklarade: ”Den här boken vill jag ha på kurdiska och svenska, min kurdiska från Turkiet”. Att läsa böcker från hemlandet är ofta för svårt när man växer upp i en svenskspråkig miljö, också barnböcker kräver ett större ordförråd och innehållet stämmer inte alltid med svenska värderingar.

Författaren Gunilla Lundgren är en stor förebild i sitt arbete med barn och ungdomar. Hon lyfter fram värdet av flerspråkighet, styrkan hos barnen – och deras egna berättelser.

– Gunilla har också gett ut böcker tillsammans med romer, hon har gett dem en röst. I Sofia-Z berättade Sofia Taikon för Gunilla de tre sista åren i sitt liv. Det blev en bok i serieform om hennes uppväxt under förintelsen. Boken rekommenderas för sfi.

Resor i världen

Som barnbibliotekarie sökte och fick Karin Sohlgren stipendier för att studera barnböcker och läsning i världen –  hon reste till Tanzania, Ghana, Zimbabwe och Sydafrika tillsammans med kollegor.

– Den sista resan, 2011, besökte jag ett bibliotek i Soweto i Sydafrika. Whiskey Monama arbetade med ett läsprojekt för äldre kvinnor som aldrig lärt sig läsa i bantuskolorna under apartheid. I Sverige är det en bortprioriterad grupp. Dessa kvinnor brann för att lära sig läsa. Jag glömmer aldrig när kvinnorna fick läsa en bok med PENpal – de följde med i boken ord för ord, lyssnade och avkodade bokstäverna. Whiskey är själv en berättare som besökt Sverige flera gånger och inspirerat svenska bibliotekarier.

– Vi besökte också Almaprisvinnaren PRAESA, en läsfrämjande organisation och andra organisationer som arbetar för läskunnighet på de egna språken. Sydafrika har elva erkända minoritetsspråk, det är viktigt att barnen lär sig läsa både på de egna språken och engelska och böcker på parallellspråk är en del av pedagogiken. Vi har mycket att lära av Sydafrika.

Röda tråden – mångkulturalitet och flerspråkighet

Karin fick i uppdrag av Skolverket att göra en webbsida med material för ”Flerspråkighet i förskola” på Tema Modersmål, en prisbelönt webbsida som idag är nedlagd. Hon såg det stora behovet och med sin erfarenhet och ambition att väcka läsglädje och stärka språkanvändningen startade hon bokförlaget Ndio 2006. I dag har förlaget gett ut 22 titlar, i 187 språkversioner på 34 språk – som kan användas ihop med Mantras hela utgivning på 65 olika språk. Till PENpal finns över tusen ljudfiler.

Mötet med olika språk och kulturer har gått som en röd tråd genom Karins liv. Under uppväxttiden på 50 och 60-talet träffade Karin folk från olika länder som var vänner till familjen och i en stor brokig släkt. Hon tränade engelska genom brevvänner från olika länder – och genom en brevvän fick hon sitt första jobb på ett engelskt bibliotek efter skolan. Kontakten med biblioteken och läsrörelsen i England har hon haft stor glädje av i sitt yrkesliv.

Karin Sohlgren har vänner från och i många länder.

– Att flytta till Tensta är något av det bästa jag gjort!”

Efter en olycka då hon bröt lårbenshalsen får hon hemtjänst varje dag.

– Varje dag får jag bevis på att invandringen ger hela samhället vinster! Möten mellan olika människor håller oss levande.

Och du jobbar vidare med ditt bokförlag Ndio?

– Som bibliotekarie vill man ju ge låna ut och ge bort böcker, ambitionen är att sälja billigt men tyvärr blir böckerna dyra med alla mellanhänder. Det är inte lätt att fungera på en marknad där de stora kunderna är kommuner med upphandlingsavtal. Jag vill så gärna hitta nya sätt att arbeta och nya vägar att nå ut. Nu letar jag andra engagerade som vill samarbeta och ta över på sikt. Lärare i sfi, modersmålslärare och andra pedagoger, bibliotekarier. Alla eldsjälar som ser värdet i flerspråkighet och inser hur viktig rätten till läskunnighet är för demokratin.