Se människan

Text: Andreas Kjörling

[2023:03, 2023-03-15] I mötet med människor spelar den kultur vi bär med oss en stor roll. Den franske Sociologen Pierre Bourdieu menade att vi i den sociala sfär i lever i präglas av vårt kulturella, sociala och ekonomiska kapital i den bemärkelsen att de val vi gör genom dels de preferenser vi har och dels de ekonomiska förutsättningar vi besitter. Bourdieu beskrev människan i sin respektive sociala sfär som en fisk i vatten, vilken inte är medveten om vattnet som omger den utan tar det för givet. Mer än femtio år efter Bourdieu vet vi att så inte riktigt är fallet.

Vi människor är både reflexiva och begåvade med förmågan att utifrån vår reflexivitet agera för att förändra vår situation och vår omvärld. Bourdieus teorier om kapital är därför inte några absoluta sanningar, inte desto mindre kan de lära oss mycket i mötet med andra kulturer. Precis som vi är präglade av vårt ursprung i våra handlingar och preferenser, är vi också präglade i förståelsen, eller oförståelsen för den delen, av andra kulturer. Inom antropologin, där även Bourdieu var verksam, skiljer man mellan ett inifrån emiskt perspektiv och ett utifrån etiskt perspektiv (Etiskt har dock här inget med etik att göra, vilket märks i en engelsk över­sättning där etic refererar till antropologin och ethic till etiken).

I en global västerländsk värld är mötet med människor från andra nationer inte särskilt främmande. Även om språket må skilja sig så är en stor del av kulturen gemensam och vi kan därför göra anspråk på ett i vart fall delvis emiskt perspektiv på den sociala sfär vi interagerar med i mötet. Desto större skillnad upplever vi nog i mötet med människor från exempelvis från mellanöstern där andra traditioner och sociala strukturer påverkar individens sociala sfär. Därmed är perspektivet etiskt, dvs ett utifrånperspektiv, där vår gemensamma uppgift är att mötas. Inte desto mindre tror vi oss många gånger ha en god uppfattning om kulturen vi möter och genom språket välkomnar in i det svenska.

Intersektionalitet i mötet med minoriteter

Som de flesta av oss någon gång upptäckt; ju närmare något studeras desto fler detaljer går att urskilja. Så även bland språk, kulturer och människor. Här finner vi en grupp människor som vi givit det gemensamma epitetet minoriteter. En minoritet definieras ofta som en kulturellt, religiöst, socialt och/eller etniskt distinkt grupp människor i relation till en majoritet av människor. Men, som sagt, ju närmare något studeras desto fler detaljer går att utskilja. Det vi med ett visst avstånd klassificerar som en specifik minoritetsgrupp är sällan en homogen grupp, utan snarare i sin tur en konstellation av olika mindre folkgrupper sammanfösta eller skingrade genom (ofta den västerländskt koloniala) historien. Ett sätt att försöka göra de mångfacetterade sociala sfärerna som utgörs av olika minoriteter är att använda sig av vad som kallas för intersektionalitet, något som används inte minst inom feministisk samhällsforskning.

Intersektionell teori gör gällande att det i samhället finns en mängd hierarkiska struk­turer som överlappar varandra. Enkelt förklarat så är det alltså inte bara fråga om att vara invandrare i Sverige (alltså ett möte mellan individen och en stor svensk struktur), utan också en fråga om att vara invandrare bland andra invandrare, kvinna eller man, vilket socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital individen bär med sig i relation till en pletora av strukturer manifesterad av andra människor. I en stor invandrargrupp har individen lättare att finna sig till rätta, medan människan vi räknar till en minoritet är desto mer utlämnad inte bara i mötet med det nya landet utan också i sitt ursprung från den nation hon lämnat.

Med andra ord är det aldrig så viktigt att faktiskt se människan och, likt Kierkegaard formulerad det, möte henne där hon är. Jag har tidigare här i Sfi-lärartidningen skrivit om många olika aspekter av språkinlärning, exempelvis det didaktiska valet i förra numret. Gemensamt för de flesta av dem är att de grundar sig i att möta människan och ge henne de bästa av möjliga förutsättningar. Aldrig är det så viktigt som i mötet med en minoritet, där alla parter ska ges lika villkor.

 

Text: Andreas Kjörling, sociolog och författare