Hon skildrar det samiska genom dansen

Text: Andreas Kjörling.

[2023:03, 2023-03-15] Koreografen och dansaren Liv Aira är grundare till danskompaniet Invisible People. Genom dansen skildrar hon det samiska. När vi gör en intervju med henne är hon på skolturné i Sápmi, för stunden i den del som ligger i Norge.

När Liv Aira växte upp i Jokkmokk var det samiska alltid en självklarhet i livet. Som elvaåring, i början av 2000-talet, flyttade Liv till Linköping där kontrasterna tydligt märktes. Hon be­skriver att upplevelsen var som om hon kom från ett helt annat land. Det var ingen som visste vad Sápmi var och några undrade till och med om det bodde isbjörnar i hennes hemtrakter. När de sedan studerade ursprungs­befolkning och minoriteter i skolan fick Liv axla lärarrollen och berätta om sin bakgrund.

Linköping innebar inte bara en stark kontrast till Jokkmokk utan även en möjlighet att börja dansa, bland annat klassisk balett tillsammans med många andra dansstilar. I dansen fann hon både sin fristad och sin uttrycksform. Med åren kom hon in på Institute of the Arts i Barcelona där hon först läste en kandidatexamen i modern dans. När hon fick frågor om sitt skapande insåg Liv att hon, utifrån tankar kring sitt hem och sitt kulturella arv, tagit med Sápmi till Spanien. I Barcelona möttes hon av nyfikenhet och uppmuntran att skapa kring det samiska. Ett stipendium ledde fram till en masterexamen i koreografi. Det var också i samband med masterstudierna som hon kom till insikt att det samiska, till skillnad från många andra ursprungs­kulturer, saknar dansen som uttrycksform, vilket gav henne än mer driv att skapa uttryck genom rörelse.

I det samiska finns en uppfattning om att man i jojken tar den samiska platsen dit man befinner sig för stunden. På samma sätt menar Liv att hon genom dansen tar det samiska till den scen där hon framträder, oavsett om det är på ett läroverk i Spanien eller en turné i USA. Någon förväntan på att det skulle vara lätt har aldrig funnits hos Liv Aira. Inte bara representerar hon en minoritet i det samiska utan även dansen som konstform utgör en minoritet i jämförelse med till exempel bildkonsten. Trots det går det bra och intresset för kompaniet är stort. Den föreställning hon nu turnerar med har framförts mer än hundra gånger sedan premiären och nästan lika många föreställningar ytterligare är redan bokade.

Mötet mellan den samiska kulturen och det svenska

Trots att kunskapen om det samiska idag är större än för tjugo år sedan vittnar Liv om en känsla av att det svenska storsamhället drar alla samer över en kam, trots att den samiska kulturen är extremt bred.

– Jag skulle säga att det samiska betyder helt olika saker för varje enskild familj. Inom Sápmi samexisterar många kulturella utryck flera samiska språk och det finns så mycket att lära. Kunskapen om varandra, den samiska kulturen/kulturerna skapar en samhörighet i förståelsen av bredden och olikheterna i kulturen trots att storsamhället ibland generaliserar den samiska kulturen. Inifrån perspektivet/det samiska perspektivet är otroligt viktig. Det kan man se på till exempel Jokkmokks marknad som var nyligen. Det är som en stor familj som möts.

Samer från Sverige, Norge, Finland och ibland Ryssland möts och människor känner till varandra och känner en samhörighet även om det också kan finnas konflikter. Konflikter som det inte talas om så ofta, men som är skapade av staten, och därmed egentligen inte borde finnas. Det kan till exempel handla om förtryck och tvångsförflyttningar som gjorts.

Liv Aira beskriver samerna som ett ursprungligen nomadiskt folk, bra på att bjuda in människor i sin vardag, något som utnyttjats och därmed traumatiserat det samiska samhället. I det avseendet finns många paralleller till minoriteter i det postkoloniala samhället. På frågan om hur Liv ser på mötet mellan det samiska och det svenska – och vad hon vill skicka med till Sfi-lärare som möter en människa som representerar en minoritet – svarar hon efter en stunds eftertanke:

– Att en minoritet inte bara är det som historieböckerna berättar för oss, utan att det är en levande kultur och att varje del av denna kultur är individuell, så att man är redo för varje människas personliga berättelse, erfarenhet och känsla för sin egen kultur. Att varje persons berättelse är extremt viktig och troligtvis väldigt olik den andres.

Invisible People

Liv Aira verkar genom Sveriges nordligaste turnerande danskompani Invisible People baserat ovan polcirkeln i Jokkmokk. Invisible People engagerar sig i frågor och teman som rör den samiska historien så som miljö, klimat, natur och leverne både förr och nu. Genom dans, jojk och visuell konst formas de olika ämnen för en målgrupp oavsett ursprung och ålder. Kompaniets syfte är att upplysa publik och samhället om Sápmi. De arbetar med samiska artister och konstnärer för att skapa konst om Sápmi, av samer, för alla.

Invisible People, på svenska det osynliga folket, är ett öknamn som samerna har tilldelats då de har osynliggjorts av samhället. Namnet är en påminnelse om samernas förtryck, även om Invisible poeple även arbetar med andra urfolk runt om i världen. Genom turnerande dans­föreställningar synliggörs det samiska folket, språken och konsten i en nyskapande tappning.

Läs mer på www.invisiblepeople.se

 

Text: Andreas Kjörling, sociolog och författare

Fyll i dina kontaktuppgifter och ta del av våra bästa skrivtips månad för månad.

  • Detta fält används för valideringsändamål och ska lämnas oförändrat.