Att utveckla språk handlar om investering
Text: Annsofie Engborg.
[2021:03, 2021-03-15] I andraspråksutvecklingsdebatten talas ofta om inlärarens motivation som den enskilt viktigaste faktorn för att utveckla sitt andraspråk. Faktum är att även skolbakgrund också är en relevant faktor. Den kanadensiske forskaren Norton använder även begreppet investering i samband med andraspråksutveckling.
Makt, identitet och språkutveckling hör ihop. Detta beskrivs i Bonny Nortons avhandling Social identity, investment, and language learning (1995). Förstaspråkstalaren har naturligt en större repertoar av språk och möjlighet till språkanvändning än vad andraspråkstalaren har, vilket ger en maktobalans. Bonny Norton beskriver identiteten som dynamisk och föränderlig. Vår identitet påverkas vid migration och i det nya landet. De val som den vuxne individen står inför påverkar dennes identitet. Även maktrelationer mellan målspråkstalare och andraspråksinläraren påverkar identiteten, menar Norton (2000). Som andraspråksinlärare påverkas man av den sociala omvärlden och de relationer man har, då språkinlärning ses som en social handling. När andraspråkstalare ger målspråkstalare legitimitet skjuts också makten till målspråkstalare, det vill säga de som är förstaspråkstalare i det land dit andraspråkstalaren har flyttat. Detta påverkar andraspråkstalare som inte ser sig som legitima talare, vilket, menar Norton, påverkar andraspråkstalares språkutveckling negativt och begränsar identiteten (Norton 1997).
Istället för motivation talar Norton hellre om investering. Motivation ses som något statiskt eller fixerat personlighetsdrag, vilket ger en olycklig tillskrivning till talaren (omotiverad eller motiverad) beroende på hur väl språkutvecklingen sker. Investeringsbegreppet förklarar vad som sker när andraspråkstalaren ska använda sitt nya språk. Med investeringsbegreppet visar Norton att hon ser att andraspråksutveckling handlar om att inläraren behöver ge av sig själv för att få något tillbaka, det är en satsning av tid, mod och engagemang. Inläraren ger en del av sin identitet, av den man är, till att bli en av det nya, i det nya landet. Den sociala identiteten förändras i takt med att språkutveckling sker. I analogi med Bourdieaus idé om människans kulturella kapital, menar Norton att i takt med att språket tillägnas och utvecklas, utökas också andraspråksinlärarens resurser för att ta del av samhället i det nya landet. Språkutvecklingen ska därmed ses i en social kontext. Som vuxen och ny i landet önskar man tillträde till de olika arenor som vuxna rör sig i – exempelvis sociala arenor, yrkesliv och att uppnå en ekonomisk trygghet.
I en studie av Norton visade det sig att andraspråkslärare i Kanada upplevde ojämn maktfördelning i interaktionen med kanadensiska förstaspråkstalare. För dessa kvinnor räcker inte vilja och motivation att utveckla sitt språk. Villkoret för att förbättra sitt språk handlar snarare om att använda språket och utveckla det genom användning. I studien framgickk att kvinnorna i studien önskade mer undervisning i autentiska samtalssituationer för att stärka och utveckla språket. Norton konstaterar även att läraren har en viktig roll – att skapa ett tryggt klassrumsklimat och att läraren också har en insikt om att vuxnas språkutveckling handlar både om kunskap och identitet.
Dessutom påpekar Norton utifrån sin studie att även samhället behöver ge andraspråkstalarna utrymme och tillgång till sociala nätverk för att kunna använda sitt språk. Språkutveckling ska därmed ses tätt förknippat med språkanvändning, autentiska övningar, investering, makt och identitet.
Litteratur
Norton Peirce, B. (1995). Social identity, investment, and language learning. TESOL Quarterly 29 (1), ss. 9-31.
Norton, B. (1997). Language, identity, and the ownership of English. TESOL Quarterly, ss. 409-429.
Norton, B. (2000). Identity and language learning: Gender, ethnicity, and educational change. London: Longman.