Debatt

Behöriga lärare är inte svaret på allt

Text: Andreas Kjörling

En stor andel av landets sfi-lärare innehar en lärarutbildning. Det som saknas är därmed inte kunskaper i undervisning, men däremot kunskaper i vuxnas andraspråksutveckling. För behörighet krävs 30 hp i svenska som andraspråk, vilket motsvarar en termins heltidsstudier, utöver en lärarexamen.

Frågan är dock om det bara handlar om behörighet eller om det snarare finns strukturella problem bortom det examensbevis som, likt en helig gral, så ofta framlyfts i debatten.

Färre sökande till högre utbildning

Allt färre söker högre utbildning enligt statistik från Universitets och Högskolerådet. Störst procentuell minskning har lärarutbildningarna vad gäller både utbud och antal sökande. Detta är framför allt tydligt i de teoretiska ämnena då det bland yrkesutbildningarna är en mer marginell minskning.

De sex lärosätena Uppsala universitet, Göteborgs universitet, Linnéuniversitetet, Umeå universitet, Stockholms universitet och Lunds universitet erbjuder störst utbud av utbildningar och är också de lärosäten som är föremål för flest förstahandsval bland de sökande. Minskning av antal sökande är mest påtaglig bland ämneslärarutbildningarna mot både årskurs 7–9 i grundskolan och mot gymnasiebehörighet. Antal sökande till utbildning med inriktning mot gymnasiet minskade med 17 % för kvinnor och 22 % för män, vilket sammantaget innebär en minskning av antal sökande med 19 % sedan förra året. Totalt är det likt tidigare år fler kvinnor än män som söker in till högskoleutbildningar.

Långsiktig trend

Å andra sidan, sett i ett längre perspektiv, visar en rapport från Universitetskanslersämbetet (UKÄ) att antalet examinerande lärare över den senaste tioårsperioden succesivt ökat. Detta omfattar dock alla samtliga lärarbehörigheter och inriktningar. Antal nybörjare på lärarprogrammet med inriktning mot gymnasium ökade kontinuerligt mellan läsåret 2011/12 till läsåret 2015/16 från drygt 2000 studenter till cirka 3500 studenter. Antalet nybörjarstudenter har sedan dess både sjunkit och stigit mellan toppen på cirka 3500 och knappt 3000. Likaså har antalet examinerade lärare till en början av tioårsperioden ökat för att sedan variera något. Mycket talar för att ökningen är kopplad till förändringar av antal antagna och därmed nybörjare på lärarutbildningen. Sett ur ett längre perspektiv torde det därmed statistiskt finnas underlag för att anställa behöriga lärare. Dock är behovet större än underlaget (i synnerhet av förskole- och grundskolelärare) vilket lett till Skolverkets initiering av lärarlyftet, ett snabbspår för att utbilda ytterligare fler lärare.

Strukturella förutsättningar för Sfi-lärare

Samtidigt som större krav på en individanpassad undervisning ställs på sfi-utbildningen visar Skolinspektionens i sin granskning Undervisning inom kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare att många lärare upplever otillräcklig tid för just planering och individanpassning av undervisningen. Detta blir särskilt påtagligt då en individuell studieplan skall upprättas för varje elev. En lärares förutsättningar att räcka till sätter begränsningar för att möta mångfalden av behov som finns hos eleverna. Många gånger handlar det inte bara om att anpassa utbildningsplanen efter eleven utan i relation till distansundervisning respektive undervisning i klassrum.

Skolinspektionens rapport visat att många sfi-lärare upplever en obalans mellan de krav som yrket innebär, kontrollen på den egna arbetssituationen och det stöd som finns att tillgå i form av exempelvis avlastning. Vidare visar forskning också även att lokalernas utformande spelar stor roll för den individanpassade undervisningen i form av faktiska fysiska förutsättningar att exempelvis ostört träna uttal.

Sammantaget finna alltså en påtaglig strukturell problematik som inte får åsidosättas av behörighetsdiskursen. Behöriga lärare är viktigt, men minst lika viktigt, om inte till och med viktigare, är att göra läraryrket både attraktivt och hållbart för en framtida lärarkår.

Andreas Kjörling, sociolog & doktorand arbetshälsovetenskap