Bok: Tro, hopp och sfi
Text: Annsofie Engborg. Foto: Privat.
[2019:04, 2019-04-15] Under fyra månader – maj–augusti, följer vi sfi-lärarens dagboksanteckningar – om att vara lärare, om alfabetisering, om språkcafé, om krav, mål och visioner. Och mycket mycket mer.Folkuniversitetets förlag har gett ut Eva Thors Rudvalls Tro hopp och sfi(2018) med förhoppning om att hos läsaren ingjuta ”mod och tillförsikt” i en verksamhet som allt som oftast omskrivs i nedvärderande och kritiserade ordalag.
Ur Tro hopp och sfi
11 maj Att vara lärare är att stå på scen
[—]jag brukar göra jämförelsen mellan […] lärarinsatsen och professionellt skådespeleri, för jag inbillar mig att intensiteten är lika hög. Men en avgörande skillnad är att efter avslutad föreställning kan skådisarna gå på krogen och ta en öl och varva ner och ladda om. Lärarna ska som regel direkt efteråt fortsätta med arbetsuppgifter av administrativ eller fortbildningskaraktär. Att vara lärare är att fem dagar i veckan köra ett rejält träningspass men aldrig stretcha förrän sent på kvällen.
[—]13 maj Lärarens uppgift är att hitta kärnan
[—]”Då kan du många språk?”, är en vanlig fråga jag ställs iför när jag för någon ny bekantskap berättar vad jag arbetar med. Nej, jag undervisar i svenska på svenska, är svaret. Nämen, hur går det till ?! Det gäller att hitta något som fångar de studerandes intresse, är svaret.
[—]Bland dagboksanteckningarna varvas även vardags- och fritidsfrågor – och tankar om den egna familjen.
– För mig är sfi-läraryrket en ständig källa till glädje. Här måste man använda hela sin kreativitet för att vara en lyhörd motpart åt vuxenstuderande som än så länge bara besitter ett litet svenskt tal- och skriftspråk. Det sporrar!, berättar Eva Thors Rudvall för Sfi-lärartidningen.
– Med den här boken vill jag bland annat ge röst just åt dem som sällan eller aldrig kommer till tals när man diskuterar integration: nybörjarna på studieväg 1.
Fyll i dina kontaktuppgifter och ta del av våra bästa skrivtips månad för månad.
Bok: Tro, hopp och sfi
Text: Annsofie Engborg. Foto: Privat.
[2019:04, 2019-04-15] Under fyra månader – maj–augusti, följer vi sfi-lärarens dagboksanteckningar – om att vara lärare, om alfabetisering, om språkcafé, om krav, mål och visioner. Och mycket mycket mer.Folkuniversitetets förlag har gett ut Eva Thors Rudvalls Tro hopp och sfi (2018) med förhoppning om att hos läsaren ingjuta ”mod och tillförsikt” i en verksamhet som allt som oftast omskrivs i nedvärderande och kritiserade ordalag.
Ur Tro hopp och sfi
11 maj Att vara lärare är att stå på scen
[—]jag brukar göra jämförelsen mellan […] lärarinsatsen och professionellt skådespeleri, för jag inbillar mig att intensiteten är lika hög. Men en avgörande skillnad är att efter avslutad föreställning kan skådisarna gå på krogen och ta en öl och varva ner och ladda om. Lärarna ska som regel direkt efteråt fortsätta med arbetsuppgifter av administrativ eller fortbildningskaraktär. Att vara lärare är att fem dagar i veckan köra ett rejält träningspass men aldrig stretcha förrän sent på kvällen.
[—]13 maj Lärarens uppgift är att hitta kärnan
[—]”Då kan du många språk?”, är en vanlig fråga jag ställs iför när jag för någon ny bekantskap berättar vad jag arbetar med. Nej, jag undervisar i svenska på svenska, är svaret. Nämen, hur går det till ?! Det gäller att hitta något som fångar de studerandes intresse, är svaret.
[—]Bland dagboksanteckningarna varvas även vardags- och fritidsfrågor – och tankar om den egna familjen.
– För mig är sfi-läraryrket en ständig källa till glädje. Här måste man använda hela sin kreativitet för att vara en lyhörd motpart åt vuxenstuderande som än så länge bara besitter ett litet svenskt tal- och skriftspråk. Det sporrar!, berättar Eva Thors Rudvall för Sfi-lärartidningen.
– Med den här boken vill jag bland annat ge röst just åt dem som sällan eller aldrig kommer till tals när man diskuterar integration: nybörjarna på studieväg 1.