Den integrerade kombinationsutbildningen

Text: Andreas Kjörling

Kombinationsutbildning är ett övergripande namn för utbildningar som sammanför både språkundervisning och yrkesundervisning. Beroende på hur sammanförandet sker varierar fruktbarheten av de två. Ett parallellt sammanförande där två utbildningar varvas med varandra genom att exempelvis ha språkundervisning på före lunch och yrkesutbildning efter lunch har inte gett en önskvärd synergieffekt då en didaktisk integration saknas. Ett sammanförande kan också göra som kombinerande av två utbildningar där de varvas men alltjämt undervisas i olika klassrum. Även om detta alternativ är bättre än det förra, är det inte heller som de stora synergieffekterna uppstår.

Snarare är det i den integrerade kombinationsutbildningen som synergierna uppstår. Där språkundervisningen blir en del av yrkesundervisningen och utövandet när de båda utbild­ningarna flätas in i varandra; när yrkesspråket blir en del av den praktiska yrkesunder­visningen. Inte bara sätts yrkesspråket i sin rätta kontext, utan även det vardagliga språket utvecklas då det naturligtvis inte går att föra en dialog med enbart yrkestermer. Genom att språklärare och yrkeslärare jobbar tillsammans i undervisningen kan elever elevers kunskap stöttas och utvecklas samtidigt. Lärarna kan tillsammans utvärdera vad eleverna språkligt klarar av att förstå och uttrycka i relation både till språket i sin helhet och till det yrkeskontextualiserade språket.

För eleven innebär finns här en viktigt didaktisk vinst. Genom att utgå från yrkets praktiska aspekter, t.ex. varors hållbarhet, vävs abstraktion och teoretiska begrepp in i undervisningen. Hade undervisningen i stället utgått enkom från en lärobok om hygien riskeras att abstrakta begrepp skapar en allt för hög inlärningströskel där det praktiska handhavandets värde går förlorat.

Organisatoriska faktorer bidrar till framgång

För att den integrerade utbildningen ska tjäna sitt syfte och bli så bra som möjligt kräver det ett nära samarbete lärarna emellan, grundat i ett gemensamt förhållningssätt till både elever och utbildning. Det i sin tur förutsätter ett gott ledarskap från rektor som dels stöttar där så behövs och dels ger lärare erforderligt mandat. Likaså har det visat sig att dels en sammanhållen elevgrupp också bidrar till en högre inlärning. I praktiken innebär det att det är samma elever som studerar tillsammans genom hela utbildningen. Då ges möjlighet för lärarna att följa och stötta elevernas lärande och med det även deras språkutveckling.

Med andra ord är en framgångsrik kombinationsutbildning sprungen ur organisatoriska förutsättningar där ledarskap och arbetsgrupp samverkar. Ledarskapet, dvs rektor, spelar här en viktig roll då det inte bara handlar om att leda arbetsgruppen, utan även att genom enträgen kommunikation med kommunen säkerställa att rätt förutsättningar kan tillhandahållas. Det kan till exempel handla om i vilken ordning olika typer av förberedande kurser ska ges, vilket typ av försörjningsstöd som kan finnas tillgängligt för eleverna och hur olika utbildningar kan integreras med varandra beroende på bemanning, lokaler och inte minst budget.

Således ställs stora krav även på rektorernas kompetens att förstå vilka behov, möjligheter och utmaningar som finns i skapandet av kombinationsutbildningar. När lärare kommer med frågeställningar till rektor måste rektor, som spindel i nätet, dels ha möjlighet att ta dessa frågor vidare, dels att veta till vem frågorna ska riktas. I förekommande fall har det visat sig att dessa förutsättningar inte alltid finns och att många frågeställningar stannar hos rektor. Det kan till exempel handla om strukturer för utvärdering, utveckling och kommunikation mellan de olika leden.

Andreas Kjörling, sociolog & doktorand

Källa: NC