Det transspråkande rummet

Text: Andreas Kjörling.

Transspråkande innebär inte bara att blanda flera språk, utan att både erkänna och uppmuntra de olika språkens samverkan. Med andra ord innebär det att etablera och underhålla en multilingvistisk norm där flera språk inte bara ges utrymme utan faktiskt pedagogiskt vävs samman. Det kan tyckas självklart att det inom sfi och i övriga delar av skolans värld är något som äger rum i skolsalen. Det är ju där undervisningen sker genom interaktion mellan lärare och elever sker.

För att riktigt förstå vad det i praktiken innebär behöver vi dock gå lite djupare än ett enkelt konstaterande av en skolsal per se. I en nyligen publicerad studie undersökte forskare från Högskolan i Dalarna det transspråkiga rummet. Studien, som gjordes i kontexten av hemspråk, kan har trots vitala skillnader i formen för undervisning ha stor bäring även för undervisning inom sfi.

Olika typer av rum

Med rum ska här förstås något mer än ett utrymme med fyra väggar, i skolan och på sjukhuset kallad en sal. Rummet, snarare än det konkreta det signifierar, är det mer abstrakta begreppet rumslighet (eng. space). Den franske filosofen Henri Lefebvre (1936–1980) menade att rummet och rumsligheten är en social konstruktion skapad genom de tre delarna; det uttänkta rummet, det upplevda rummet och det levda rummet. Med avstamp i Lefebvres teorier har därefter den brittisk-kinesiska forskaren Li Wei, som studerade kinesiska språk­studenter i London i Storbritannien, givit upphov till teorier kring den trygga rumsligheten och det trygga rummet. Sammantaget kan alltså rummet och rumsligheten förstås både utifrån dess sociala konstruktion och utifrån vad den sociala konstruktionen gestaltat för studenterna.

För nyanlända som läser sfi kan således landet Sverige ses som en rumslighet med både främmande språk och kultur, medan det nya hemmet och familjen utgör en annan rumslighet där det egna språket och den egna traditionen utgör ramarna. I skolsalen för sfi, kan de två rumsligheterna mötas genom transspråkande. Här skapas därmed vad forskarna i Dalarna beskriver som ett lingvistisk skolskap, där skolskap är ett nyord skapat av orden skola och landskap. Genom att studera interaktion i en skolsal avsedd för hemspråks­undervisning i kurdiska, kunde de se hur de olika rumsligheterna förenades i både text, tal och handlande. Eleverna hälsar på sin lärare på kurdiska i början av lektionen, något som symboliserar initierandet av en gemenskap och i den det trygga rummet. På väggarna hänger tavlor, affischer och texter med anknytning till både Sverige och Kurdistan. Genom texter och tavlor länkas skolsalen till övriga delar av skolans miljö, medan eleverna uppmanas att tala kurdiska under lektionstiden för att upprätthålla det trygga sociala rummet som själva salen där modersmålsundervisning bedrivs manifesterar. Tillsammans med bidrar de två rumsligheterna till att även uppnå det syfte den specifika undervisningen tjänar.

Det trygga rummet inom sfi

Modersmålsundervisningen tjänar till att skapa och upprätthålla en lingvistisk rumslighet, inom den mer omfattande kontexten av den svenska rumsligheten. Man skulle kunna säga att det är ett utifrån och in-perspektiv, där den svenska rumsligheten dominerar. Inom sfi är det snarare tvärt om, ett inifrån och ut-perspektiv där flera olika rumsligheter dominerar, med den gemensamma nämnaren i strävan mot svenskan, det svenska samhället och den rumslighet som där i vardagen gestaltas. Trots att perspektiven är olika, kan det trygga transspråkiga skolskapet skapas även här, genom att ge utrymme för mångfalden och att genom densamma söka synergier, inte bara mellan modersmålet och den för eleven främmande svenskan, utan även mellan de olika modersmålen. Modersmål som många gånger har mer gemensamt än vad vi vid en första anblick tror då många språk är släkt med varandra.

Låt därför de olika språken leva parallellt med varandra i det trygga skolskapet och gör det till en transpråkig mylla där svenskan frodas.

Andreas Kjörling, författare och sociolog

Källa: https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/20004508.2020.1838068