Digitala verktyg i den inkluderande undervisningen

Text: Andreas Kjörling.

Att det finns varierande behov och förutsättningar bland elever blir extra påtagligt när digitala verktyg används i undervisningen. Beroende på elevernas förutsättningar och individuella behov kan de antingen gynnas eller missgynnas beroende på om undervisningen sker i klassrum, på distans eller i kombination av de två. Framför hänger det samman med distansundervisningen då den i regel ställer större krav på eleven genom exempelvis självstudier. Likaså kan distansundervisning innebära större krav på läraren att förklara och förtydliga hur undervisningen praktiskt går till, men digitala hjälpmedel kan också vara till stor hjälp i den inkluderande undervisningen.

Elever med extra behov kan uppleva det som problematiskt att vid ett eller flera tillfällen påkalla lärarens uppmärksamhet om något förefaller oklart. Är undervisningen inspelad och publicerad på exempelvis en studiewebb finns möjlighet att återvända till just den del av undervisningen som upplevdes som problematisk.

För att den digitala undervisningen verkligen ska vara inkluderande krävs tillgång till en grundlig introduktion och vägledning som förklarar hur de digitala verktyg ska användas för lärande. En sådan introduktion kan ges vid särskilda lektionstillfällen för den som så behöver. Även för den som inte upplever sig ha särskilda behov kan en introduktion till de digitala verktygen, samt hur undervisningsmaterialet är utformat och hur det förväntas användas vara av stort värde. Här finns alltså goda skäl att inte exkludera någon till introduktionen, oavsett särskilda behov eller inte.

Tillgängliggörande av undervisningsmaterialet

Ett sätt att förbereda elever för klassrumsundervisningen är att i förväg göra undervisnings­materialet tillgängligt i form av text, ljud och bild. De elever som har extra behov får då möjlighet att bättre förbereda sig på vad som komma skall.

I jämförelse med en klassrumssituation då elever med särskilda behov av repetition blir tvungen att räcka upp handen för att påkalla lärarens uppmärksamhet, kan inspelade lektioner ger elever möjlighet att ta del av dem vid upprepade tillfällen vid behov. Tiden i klassrummet kan då användas till antingen konstruktiva diskussioner i grupp eller till individuell handledning. Dessutom kan det digitalt publicerade materialet utgöra en värdefull information­skälla att återvända till. Likaså kan övningsuppgifter med automatiserad återkoppling ge ett kompletterande stöd som en elev kan få i form av individuell handledning av en lärare och kan stimulera elever eftersom de vågar göra fel.

Digitala hjälpmedel erbjuder många möjligheter att anpassa undervisning för att göra den så inkluderande som möjligt. Det är dock av vikt att poängtera att den digitala under­visningen inte får innebära ett avkall på den analoga undervisningen. För att undervisningen ska vara och förbli inkluderande ställs således extra krav på läraren att bemästra den balansgång som de två innebär, något som framför allt i ett initialt skede kan innebära en ökad arbetsbelastning under tiden som det digitala materialet skapas.

Andreas Kjörling, sociolog och doktorand

Källa: Skolforskningsinstitutet