Krönikör: Kalle Cederblad
Fel, fel, fel!
Text: Kalle Cederblad
[2024:02, 2024-02-15] Det är fel! ropar jag glatt i klassrummet så att alla hör. På vita tavlan finns ett stort hjärta som det står ’FEL’ inuti – en strategi att rucka på många elevers hämmande inställning till att man skriver och talar inkorrekt när man lär sig något nytt.Flera aspekter verkar spela in här: orealistiska förväntningar på att inte göra fel, frustration över att det tar tid och rädsla för lärarens reaktioner grundad i tidigare erfarenheter. Att fel och misstag är en produktiv del av att lära sig får jag ofta sälja in. Med kortutbildade elever hjälper det särskilt att ta upp misstag gemensamt i klassrummet för att visa på fel som inlärningstillfällen.
En annan strategi jag använder för rättning är en streckteckning av ett ansikte, dåligt tecknad, men glad. I mitt klassrum heter han Anders. Grejen med Anders är att han inte förstår allt det där som sfi-lärare är proffs på att gissa sig till. Om du uttalar fel eller blandar ihop vokalerna blir Anders förvirrad. Han är rätt känslig för grammatik också, inte minst ordföljdsmissar.
Ett sätt att rätta är att säga “Jag förstår, men Anders förstår inte” för att skapa insikt om den nivå av korrekthet som krävs för att vanligt folk ska förstå. Det kan också hjälpa eleverna att se syftet med att skriva och tala hyfsat korrekt. Det handlar om lyssnarvänlighet och läsvänlighet – kommunikativa aspekter.
Två enkla sätt att avdramatisera rättning och ge det en konstruktiv inramning.
Hur gör du för att rätta på ett avslappnat sätt?