Flerspråkig muntlighet som resurs
Text: Annsofie Engborg.
[2022:04, 2022-04-15] För att stötta elevernas språk- och kunskapsutveckling behöver eleven ges utrymme till reflektion och samtal. Genom att utgå från vad individerna redan kan, vet och kan uttrycka ges goda förutsättningar för det vidare lärandet.Att kunna läsa och skriva är centralt i den vuxna individens liv. Men är det något som individen alltid bär med sig så är det talet, den muntliga färdigheten. ”Det talade språket är människans primära kommunikationsmedel”, skriver Juvonen och Svensson i Skolverkets modul Muntlig kommunikation i alla ämnen (2018).
Eftersom talet är flyktigt till sin karaktär är den svårare att förstå och uppfatta, än en text som vi har möjlighet att läsa och läsa om i vår egen takt för att förstå. I samtalet ställer det höga krav på både uppfattningsförmåga och förmåga att kunna formulera sig i ett spontant svar tillbaka. För att stötta både språkutveckling och utveckling av samtalskompetens har läraren en viktig roll i att stötta så att samtalet fungerar och att eleverna utvecklar de strategier de behöver för att upprätthålla samtalet, involvera andra i samtalet, kunna avbryta på ett artigt sätt, byta ämne, visa att man håller med eller inte håller med – samt avrunda och avsluta samtal.
I samband med att tala om ord och begrepp behöver läraren vara den som aktivt medverkar till att ”packa upp” språket och lotsa eleven fram till förståelse. Den aktiva medverkan kan bestå av att läraren besvarar elevens följdfrågor men också av att läraren är den som ställer olika typer av frågor tillbaka till eleven, för att lyssna till elevens föreställningar om ordet och elevens resonemang kring sin förståelse. Läraren kan även ställa ordrelaterade frågor:
- I vilka sammanhang har du hört det här ordet?
- Hur används det här ordet?
- Vad tror du att det betyder?
- Vilka andra ord betyder samma eller nästan samma sak?
- Finns ordet i sammansättningar eller med avledningar? Vilka?
- Finns det motsatser till det här ordet?
Genom att lyfta en rad olika frågeställningar ger vi eleven strategier att själv närma sig en förståelse av ordet istället för att läraren är den som själv kommer med en kort förklaring och sedan går vidare i lektionen. Genom att få eleven att associera, koppla ordet till tidigare kunskaper och att tänka vidare på ordet och ordets former och använindningsområde ger vi ordet utrymme så det kan bearbetas och befästas hos eleven. Dialogen som läraren för visar också på lärarens engagemang och lyhördhet. För eleven blir det att stanna upp kring ett ord en stund för reflektion, eftertanke och bearbetning av kunskapsutvecklingen (Gibbons, 2002).
För att lyfta flerspråkigheten som resurs har läraren en viktig roll i att fråga eleven ytterligare språkrelaterade frågor:
- Låter det här ordet som något annat ord du har hört på ett annat språk?
- Vad heter det här ordet på något av de språk som du kan?
På så sätt frammanas individens språkliga resurser och eleven uppmuntras därmed ytterligare strategier för lärande – att koppla svenska ord och begrepp till andra språk som eleven kan eller känner till. Det är en strategi som kan vara hjälpsam. Att uppmuntra eleven till att använda sina olika språk för att utveckla sin användning av och förståelse i svenska språket ska inte bara ses som en strategi för språkutveckling. Att arbeta transspråkande handlar om något mycket större:
- Att bekräfta elevens identitet som talare av flera språk
- Att visa positiv attityd till det att eleverna är flerspråkiga
- Att elevernas språk och använding av dessa ingår i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt
- Att de olika språken många gånger hör ihop och har gemensamma drag
- Att ett interkulturellt förhållningssätt skapar möjligheter till förståelse i ett mångfaldssamhälle.
./.