Gästskribent: Världens svåraste jobb?
Text: Olov Hamilton. Foto: privat
[2019:02, 2019-02-15] Alla som har gett sig in i sfi-svängen bör någon gång testa studieväg 1. Din lärarroll är oerhört mycket viktigare än på andra kurser. Är det ens samma yrke som att undervisa studievana engelsktalande akademiker?Dukommer inte att se röken av någon intressant novell. Du kommer inte att hålla i genomgångar av satsadverbets placering i bisats för intresserade, studievana elever. Däremot får du hålla i många körrepetitioner, nöta helfrasinlärning och bekanta dig med föråldrat, torftigt läromaterial.
Du kommer att möta elever som fyller i dina luckövningar med lite vad som helst. De kan inte slå upp ord, ibland inte ens använda Google Translate. Försöker du förklara förstår de ännu mindre. De gör på sitt eget sätt. Visst blir du frustrerad, men å andra sidan: vad skulle du själv ha gjort i ett klassrum där läraren förklarar allt på kinesiska?
Ändå är det inte du som har det svårast. Någon har utvisningsbeslut hängande över sig. Någon har kronisk huvudvärk och glömmer nästan allt ni tränar. Mer än en har försvunna familjemedlemmar. (De gör gevärgester och utbrister ”Taliban. Taliban!”)
Ni har tema: familj. Eleverna får i uppgift att berätta hur gamla deras barn är. En syrisk kvinna – du kommer att märka att en klar majoritet är kvinnor – börjar, men när hon kommer till Mohammed … då går det inte längre, hon bryter ihop. De andra kommer fram, ger näsdukar, ber för henne.
Och där sitter du. Fick du lära dig att hantera sånt här på din lärarutbildning?
Så ja, jag vågar påstå att det är ett av de svåraste jobb du kan ha, åtminstone inom språkundervisning. Du kommer att tvingas tänka om när många av dina ”vanliga” arbetssätt inte funkar och du kommer att möta tragiska människoöden. Men lika svårt som det stundtals, lika belönande är det när språkbarriären bryts och får ta emot äkta, mänsklig värme. Då kommer du att tycka att det är värt det.