Månadens skola: Campus Nynäshamn

Gemensam läsning och kollegialt lärande

Text: Annsofie Engborg.

Att utvecklas tillsammans i ett kollegium förutsätter att det finns något gemensamt att samlas kring och ett gemensamt mål att arbeta mot. I Nynäshamn tog lärarna Jonas Svartveden och Catharina Westin samt biträdande rektor Malin Wilje initiativ till gemensam läsning i kollegiet efter att ha uppmärksammat en bok som de tyckte var intressant.

Berätta – hur presenterades idén om gemensam läsning, och hur mottogs den?

– Vi hade en lärare som pilotläste boken och sedan tipsade oss andra. Idén med bokcirkel kom upp, delvis kanske eftersom det är ont om litteratur i andragogik och vuxenutbildning. Det fanns redan från början ett intresse att läsa specifikt om målgruppen vuxna.

Hur ser själva upplägget ut?

– Vi började med att väldigt uppstyrda träffar på distans. Upplägget vi använde var baserat på det som redan finns färdigt beskrivet som förslag i boken. Eftersom det fortfarande var pandemi hade vi också träffarna på distans, men sedan kunde vi övergå till fysiska träffar och det förbättrade. Från en ganska uppstyrd form med färdiga frågor övergick vi med fika, caféjazz och en friare diskussionsform. Det fungerade bättre för oss. Efter ungefär fem träffar gick vi vidare med diskussioner om lektionsbesök. Eftersom vi upplevde att inställningen till lektionsobservationer varierar mycket hade vi också här ett ganska fritt upplägg, där vi nog gjorde lite olika i olika par: vissa använde omfattande observationsformulär med fokus på språkutvecklande arbetssätt, och några utifrån att en i paret valde ut vad den andra skulle observera.

Har ni identifierat utmaningar och låter läsningen leda er till svar, eller på vilket sätt hjälper läsningen er i det kollegiala lärandet?

– Som de flesta vuxenutbildningar har vi en stor andel andraspråkstalare, vilket kan vara en utmaning. De studerande förväntas göra stora framsteg på kort tid och ibland ta till sig stora mängder information på ett främmande språk med omfattande litteratur avsett för förstaspråkstalare. Då krävs både ett utvecklat samarbete och en gemensam utvecklingsstrategi och ett strukturerat arbetssätt med en genomarbetad metod med stöttning för att lyckas. Där kan boken vara ett värdefullt verktyg.

Vad är det mest givande, innehållsmässigt, i den gemensamma läsningen?

– Läraryrket är i botten ett hantverksyrke, och det har märkts genom hela processen att lärarna främst tagit fasta på konkreta metoder och modeller som kan användas direkt i sal. Som tur var är boken väldigt frikostig just med detta.

– Gruppen bestod till stor del av erfarna lärare och i diskussioner som uppstod kring de delar som vi inte höll med om, eller där vi inte hade samma perspektiv, var ofta särskilt värdefulla.

Har ni hunnit uppmärksamma någon förändring i det gemensamma språket, förändrat arbetssätt eller annat?

– Alla har nog kunnat slipa på sina metoder under genomläsningen. Något många har tagit upp som ögonöppnare har varit språkliga fallgropar i texter man presenterar för studerande, och hur man kan förhålla sig till texter med stora språkliga utmaningar, något vår målgrupp ständigt konfronteras med.

Hur ser ert fortsatta utvecklingsarbete ut i höst?

– Vi är fortfarande i processen med lektionsbesök och observationer och kommer följa upp arbetet under hösten med fokus på hur vi ytterligare kan utveckla kvaliteten på våra språkutbildningar -–något vi ser fram emot! Sedan är det snart dags att ta sig an en ny bok.