Grunden för välbefinnande

Text: Andreas Kjörling.

Begreppet välbefinnande har allt sedan de filosoferna i antikens Grekland diskuterats genom historien. Trots att två tusen år passerat är kvarstår de förståelsen av välbefinnande som dels omfattande en dimension av eudaimonia, en känsla av tillfredställelse, tillsammans med en hedonistisk dimension som omfattar njutning. I modern tid har även en social dimension lagts till förståelsen av välbefinnande. Även om dessa tre dimensioner beskrivs nedan i relation till välbefinnande på jobbet, är de definitivt också tillämpliga på välbefinnande i all­män­het.

Eudaimonia omfattar det upplevelsen av det goda i livet och därmed också en bredare betydelse av affektivt välbefinnande som innebär att man är tillfreds med sin livssituation. Till exempel innebär det att man har möjlighet att leva sitt liv enligt sina egna val, utan att till exempel vara orolig för att inte kunna behålla sitt jobb, förlora sin bostad eller inte kunna sätta mat på bordet alla dagar i veckan. Således är, inom välbefinnandeforskning, den eudaimonia nära kopplad till individens blomstrande och självförverkligande.

Den hedonistiska dimensionen av välbefinnande hänvisar till kognitivt och psykosomatiskt välbefinnande, såsom upplevd njutning, frihet från obehag eller till och med smärta. I arbetslivet omfattar ett hedonistiskt välbefinnande även en upplevelse av rättvisa. Till exempel i form av arbetsbelastning, lön och arbetsplats där arbetet utförs.

Den sociala dimensionen av välbefinnande kompletterar både eudaimonia och den hedonistiska dimensionen präglad av njutning. socialt välmående omfattar både professionellt och socialt välbefinnande i form av att exempelvis kunna både få och ge socialt stöd.

Välbefinnande på jobbet

Är det då rimligt att alltid uppleva euforisk cocktail av eudaimonia, hedonism och socialt välbefinnande? Nä, det är nog knappast rimligt eller ens önskvärt. Arbetslivet, precis som livet i stort, är präglat av både toppar när vi mår riktigt bra och dalar när vi mår lite sämre. Det ger oss viktiga nyanser som får oss att uppskatta fina och bra tillfällen. Det viktiga är därmed inte att sträva efter en konstant eufori på arbetet, utan att snarare dalarna i vårt mående aldrig är varken särskilt djupa eller särskilt långdragna.

Den amerikanske organisationspsykologin Frederick Herzberg menade därför att dalarna och topparna av vårt välbefinnande därför inte är på samma skala, utan snarare två olika skalor. Där den skala som mäter de låga delarna kan regleras med s.k. hygienfaktorer så som bra anställningsvillkor och sen sund organisatorisk och psykosocial arbetsmiljö, medan topparna snarare beror av mer individuella faktorer. Det är dock viktigt att poängtera i sammanhanget det inte kan finnas några toppar i vårt mående på arbetet om inte arbetsgivaren tillhandahåller rätt förutsättningar. Därmed sagt att även om skalorna är två olika hänger de nära samman då den ena beror av den andra. Utan en god grund att stå på kan inte de riktigt bra tillfällena skapas.

Är anställningsförhållanden och arbetsmiljön god kan välbefinnandet på jobbet däremot nå oanade höjder.