Historien om sfi

Text: Andreas Kjörling

[2021:04, 2021-04-15] Undervisning i svenska för invandrare har sitt ursprung i den svenska efterkrigstiden. Med en ökad arbetskraftsinvandring under de gyllene åren kom också krav på att den nya arbetskraften skulle behärska språket. Folkbildning och studieförbund la grunden för sfi, inte bara för att möta arbetskrav, utan än mer för att hjälpa nyanlända att bli en del av det svenska samhället.

Det finns oändligt många livsöden, historier och anledningar till att människor sökt sig från andra länder till Sverige. Bland de mer solskenskantade finner vi kärleken, drömmen om ett bättre liv med arbete och mening, medan en betydligt mörkare och betydligt vanligare sida där flykt, osäkerhet och fruktan för det egna livet utgör kärnan. Varje individ bär över gränsen sin egen historia. Sammantaget kan alla dessa unika historier delas in de två mer generella kategorierna arbetskraftsinvandring och flyktinginvandring.

Den senare av de två har varit nära kopplad till den svenska ekonomin, medan männi­skors val att fly från sitt hemland naturligtvis beror av händelser i världen; lokala, nationella och globala. I ett svenskt perspektiv är det några händelser i världen som historiskt (i efterkrigstid) sticker ut, däribland militärkupp i Chile och revolution i Iran, båda i slutet av 1970-talet. Inbördeskrig i forna Jugoslavien under 1990-talet och inbördeskriget i Syrien i närtid.

Arbetskraftsinvandring är å andra sidan historiskt nära förknippad med 1950- och 60-talet, då den svenska ekonomin växte i raketfart. En tidsepok kallad de gyllene åren. Med en stark och produktiv industri skapades också en mängd arbetstillfällen. Faktum är att det skapades fler jobb än vad den svenska arbetskraften kunde tillgodose. Det bidrog till en arbetskraftsinvandring från främst Italien, Grekland, forna Jugoslavien, och till viss del även Turkiet. Faktum är att behovet av arbetskraft var så stort att rekryteringsstationer anlades i södra Europa (bland annat i Italien), och busstransporter tvärs genom Europa till Sverige anordnades.

Studieförbunden och sfi

Precis som de bakomliggande orsakerna till den svenska invandringen var (och är än idag) tudelad, var också motiven tudelade till att lära de nyanlända svenska. Å ena sidan fanns ett behov av att den rekryterade arbetskraften faktiskt skulle första vad jobbet gick ut på, vilka regler som fanns och därmed vara en del av produktionsapparaten. Dessutom fanns en starkt pådrivande kraft från LO att inte göra skillnad på några anställda, oavsett ursprung. Det var för LO viktigt att alla behandlades lika så att ingen lönekonkurrens skulle uppstå, och därmed en sänkning av det generella löneläget.

Att språkligt integrera den nya arbetskraften var alltså ett starkt motiv, men å andra fanns också ett emancipatoriskt motiv. Man ville alltså från både statens sida och fackföreningsrörelsens sida att den utländska arbetskraften skulle kunna vara med och påverka den egna situationen. Likaså sågs möjligheten att påverka den egna situationen som ett viktigt steg mot att bli en del av det svenska samhället. Här bör dock påtalas att det arbetsmarknadsanpassade motivet föregick det emancipatoriska motivet.

I en regeringsproposition 1963 hävdades, med folkbildningen som förebild, språkunder­visning för vuxna som ett oeftergivligt rättvisekrav. Med folkbildningsretoriken hävdades även den demokratiska rättigheten till meningsutbyte och samhällsdebatt. Inom kort anordnade inom landets alla tretton studieförbund någon form av svensk språkundervisning. Störst var ABF. Under 1970-talet gjordes anpassningar av undervisningen för att bättre rimma med olika branscher, exempelvis genom begrepp som sjukvårdssvenska, mejerisvenska nämnas och inte minst en särskild inriktning för de som jobbade med ärtorna på Findus.

Ett avtal träffat 1970 mellan SAF och LO innebar rätt för nyanlända till 200 timmars svenskundervisning, varav 60 timmar på betald arbetstid. Under 1970-talet reglerades undervisningen allt mer, bland annat genom en gemensam läroplan. Ursprungligen kallades undervisningen för sfu (svenska för utlänningar), förkortningen byttes sedan mot svu (svenska för vuxna utlänningar) och sedermera, i början av 1970-talet, till dagens sfi; svenska för invandrare.

Sfi omvandlades från statligt stödd verksamhet till kommunalt stödd verksamhet 1986, en reform som alltså föregick den betydligt mer uppmärksammade kommunaliseringsreformen av skolan ett par år senare.

Källor

Invandring och svenskundervisning – så började det, Leif Kindvall, (Malmköping: Leif Kindvall, 2016).

Reaching a New State of Hope, Mikael Byström (Red.) & Per Frohmert (Red.), (Lund: Nordic Academic Press, 2015).

 

Fyll i dina kontaktuppgifter och ta del av våra bästa skrivtips månad för månad.

  • This field is for validation purposes and should be left unchanged.