Kåseri
Det goda samtalet
Text: Andreas Kjörling.
[2021:06, 2021-06-15] Det är i samtalet vi möts och i tystnaden vi skiljs åt. Det är också genom samtalet vi hälsar på varandra, bygger en relation och ett socialt liv. Det sociala livet lägger grunden för vad vi uppfattar som riktigt och rätt, vad som anses vara passande och med också vad som inte passar sig. Med andra ord är det samtalet som lägger grunden för våra olika kulturer.Det börjar med hälsning. Några sträcker fram handen, andra sätter samman handflatorna och bugar och ytterligare andra lägger högerhanden mjukt över den egna bröstkorgen och bugar. Gemensamt har de att de alla bjuder in till ett utbyte av tankar, åsikter och lyhördhet. Ett intresse för den andra människan och hennes värld. Vid första mötet är samtalet ibland trevande, nyfiket och frågande. Alla som har träffat någon från ett annat land, med ett annat språk som modersmål vet vad jag menar. Kanske finns det ett gemensamt tredje språk att mötas i, kanske finns det inte ens det utan bara nickningar leenden och gester att tillgå att förmedla sig med.
Barn klarar det utmärkt, hittar gemensamma lekar, skrattar och delar stunden utan språkliga barriärer medan vi vuxna är fast i våra egna cirklar och är lite mer trögtänkta. Men skam den som ger sig. Ju fler gånger vi ses, ju mer vi på något vis kommunicerar med varandra desto mer lär vi oss, både om oss själva och om den andre. Vi skapar gemensamma referenspunkter och samförstånd, ord för ord, mening för mening, möte för möte och lager för lager.
I olika kulturer finns olika referenspunkter och olika referenser. Ju mer vi delar kultur, desto mer delar vi också de olika referenserna. Därför är det onödigt att i detalj varje gång beskriva vad det är vi menar och vad vi vill ha sagt. Det skulle helt enkelt dels ta för lång tid och dels gömma det viktiga i budskapet bland allt för många ord och omskrivningar. Istället är det både lättare och bättre att mer eller mindre bildligt beskriva vad vi menar. Vi gör det genom att använda metaforer. Ordet metafor for kommer, som så många andra ord, från grekiskan där meta signifierar något övergripande och ordet for (ferin) som betyder att bära. En metafor är alltså något som bär över från det ena till det andra, att använda som liknelse och omskrivelse.
Det i sig är en förenkling. I själva verket tar användandet av ordet meta, som även betyder efter, sitt ursprung i filosofen Andronikos från Rhodos sortering av Aristoteles texter. De texter där Aristoteles behandlade naturvetenskapen kallades för fysiken. Den gode Andronikos visste dock inte hur han skulle med alla andra texter som den produktive Aristoteles lämnat efter sig. Denne valde därför att sortera in dem efter fysiken. Således fick den delen av texterna som behandlar etik, idévärlden och allt annat abstrakt namnet metafysiken.
Nåväl, språket utvecklas och med det också både talesätt, metaforer och ords betydelse. Här skulle jag kunna ge många exempel, men vi ska inte gå över ån efter vatten i vår strävan att tala ur skägget. Ett skägg vi helst inte fastnar i brevlådan med. Men likväl krävs det många exempel ty en svala gör ingen sommar. Ibland träffar man rätt, ibland blir det fel. Men oroa dig inte, det är ingen ko på isen. På det igen. Du har inte satt din sista potatis! Olika språk har olika talesätt, som varje språk också har sina egna metaforer. Ibland låter de sig översättas, ibland inte. Salig mor hade i sin ungdom en skolkamrat på Magdeburg i Uppsala, som med sin tyska översättning Schicksahl und Baupatz ville ge uttryck för tomheten.
Ni som kan tyska, förstår det dråpliga och ni andra … Ja nu vet ni hur det känns när språket inte räcker till.
Andreas Kjörling, författare och sociolog