Kommunikation på praktikplatsen

Text: Annsofie Engborg

Sfi-lärartidningen fick en pratstund med Lena Thornéus, universitetsadjunkt i svenska som andraspråk vid Högskolan i Borås. Hon förklarar att betydelsen av stöd för både praktikanten och handledaren är stor. Stödet skulle kunna vara riktade uppgifter som skulle kunna bryta isen.

Lena Thornéus har ett stort engagemang för sfi-elever som är ute på språkpraktik och är författare till boken Sfi och språkpraktik(2019).

Hur kommer det sig att praktikanten inte ges/tar talutrymme?

– Jag tror att det handlar om dels om osäkerhet när det gäller rollerna språkpraktikant–handledare, dels om att det är arbetsuppgifterna som är i fokus under arbets- och praktikdagen och inte språkutvecklingen. Man måste tänka på att det inte är lätt att vara språkpraktikant och att självständigt hitta utrymme och metod för att arbeta med att utveckla språket. Skolan måste stötta språkpraktikanterna. Handledarna på arbetsplatserna är ofta upptagna med sina arbetsuppgifter och är ju dessutom inte specialister på språkutveckling.

Hur kan vi skapa förutsättningar för praktikanten – men också handledaren – att praktikanten ges större talutrymme?

– Det handlar om att designa uppgifter som underlättar för språkpraktikanten och handledaren att kommunicera så att eleven får många chanser att öva på språket. Om läraren designar uppgifter som eleven ska utföra på arbetsplatsen blir det lättare för språkpraktikant och handledare att arbeta språkutvecklande. Om eleven har med sig en uppgift från skolan har eleven en anledning att ta kontakt och be om hjälp. (Om eleven har förberett språkhandledningen på skolan känner hen sig säkert också säkrare.) Handledarens stöd blir då tydligt, avgränsat och uppskattat. Genom att skolan stöttar eleven genomföra uppgiften och att  fokusera på en speciell språkhandling underlättar nog både för eleven och handledaren. En annan fördel är att språkutvecklingen hamnar i fokus.

Hur kan läraren förbereda praktikanten inför praktiktiden?

– Förbered uppgifter som kräver att språkpraktikanten måste ta kontakt med andra. Exempelvis kan du låta eleven fokusera på en avgränsad arbetsuppgift under en period och låta eleven ta reda på så mycket om arbetsuppgiften tillsammans med handledaren.  Vad heter alla verktyg? Varför gör man uppgiften? Hur gör man den? Vilka är inblandade i uppgiften? Det finns mycket språk i en sådan uppgift. Eleven kan förbereda sig på skolan genom att välja en arbetsuppgift och förbereda frågeställningar på skolan. Eleven får fundera över språksituationen på skolan och kan förbereda sig med hjälp av läraren och klasskamraterna.

– På praktikplatsen genomförs uppgiften, handledaren hjälper till med yrkesspråket. På skolan kan eleven sedan presentera uppgiften, kanske med hjälp av bilder eller film. Om eleven har kunnat låna med sig material, dokument eller dylikt från praktikplatsen blir presentationen på skolan ännu mer levande. Nyckeln till språkutveckling med hjälp av språkpraktik handlar om aktiva lärare som använder både skolan och arbetsplatsen som läranderum, före, under och efter språkpraktik.

Och apropå kommunikation: Hur kan kommunikationen fungera mellan skola, praktikplats och elev optimalt?

– När det gäller kommunikation angående lärandet (undervisningen) tänker jag att det är viktigt att alla parter vet ungefär hur läraren har planerar för undervisningen och lärandet som sker på arbetsplatsen. Därför är det bra om lärarnas planeringar för lärandet på praktikplatsen kommuniceras till handledaren. Enklast är väl att läraren mailar ut information om uppgiften och om vilket stöd handledaren och arbetsplatsen kan stå till tjänst med. Uppföljning och återkoppling när det gäller lärandet är viktiga delar av kommunikationen mellan läraren, eleven och handledaren på arbetsplatsen.