”Lärare är lärare och inte författare”
Text: Annsofie Engborg. Foto: Anna Rut Photography
[2019:12, 2019-12-15] Det råder delade meningar bland lärare om man ska ha lärobok eller inte på sfi. Läraren som verkligen vill individualisera, fånga elevernas specifika behov, knyta an till dagens aktuella samtal och händelser frestas därmed att ägna många timmar åt att planera, komponera, anpassa undervisningsmaterial. Och hamna vid kopiatorn. Vecka efter vecka.Det verkar som det inte går att komma ifrån att det nästan är lite fult att ha en lärobok. Läraren riskerar att anses vara fantasilös och bekväm som lutar sig mot en bok. Samma sak med standardiserade digitala lärplattformar. Många ryser av blotta tanken.
Men ska läraren som är utbildad att undervisa verkligen ägna sin tid åt att skapa gruppens eget läromedel – lektion efter lektion, tema efter tema?
Hos läromedelsförlagen råder en bekymrad stämning. Hur är det möjligt att se ner på läromedel som noggrant planerats, skrivits, testats på skolor och strukturerats av erfarna redaktörer? Författaren – eller författarna – har oftast lång erfarenhet och möter och undervisar målgruppen dagligen.
”Lärare är lärare och inte författare”, utbrister en förläggare uppgivet under en av höstens alla sfi-konferenser. Förläggaren menar att förlagen kvalitetssäkrar struktur och innehåll, och att lärare ute i skolorna är de bäst lämpade att omsätta innehållet utifrån kursens och gruppens önskemål.
I det här numret av Sfi-lärartidningen (2019:12) möter vi olika läromedelsförfattare som berättar om sina böcker. Och de har alla samma bakgrund: sfi-lärare som har saknat riktigt bra läromedel.