Metalingvistisk medvetenhet en svårighet hos flerspråkiga dyslektiker

Text: Annsofie Engborg

[2021:01, 2021-01-15] Forskning om vuxnas läs- och skrivsvårigheter är begränsad. Då vi lever i ett skriftspråksbaserat samhälle är läs- och skrivkompetensen viktig. När flerspråkiga elever uppvisar svårigheter med att läsa och skriva kan det vara svårt att veta om de är typiska för språkinlärning eller om svårigheterna beror på andra faktorer som faktiskt grundar sig i läs- och skrivsvårigheter – eller dyslexi.

I en systematisk litteraturstudie från 2019 av Christel Danielsson och Thara Hallbert beskrivs hur språkliga svårigheter tar sig uttryck hos flerspråkiga elever med dyslexi när de ska lära sig att läsa och skriva på det nya språket.  Språkets ortografi påverkar även läsförståelsen och skrivförmågan. Underlaget för Danielsson & Hallberts studie är tio artiklar publicerade 2000–2012. En konsekvens för eleven, ifall eleven inte får det stöd som behövs leder det till ”en negativ spiral där bristande självförtroende och en försämrad självbild kan leda till ett socialt utanförskap” konstaterar Danielsson & Hallbert.

Medan dyslexi är ärftligt och kopplat till fonologiska brister, förklaras läs- och skrivsvårigheter med miljöfaktorer som kort skolbakgrund, sociala problem, låg självbild och stökig omgivning, eftersom de hämmar läs- och skrivutvecklingen. En språkstörning handlar däremot om att individen inte utvecklar sitt språk i samma takt som andra i kognitiv förmåga.

En förklaringsmodell är den fonologiska, en mycket vanlig och den mest accepterade förklaringsmodellen. Svagheten med den är att den inte ger en förklaring till varför individer med dyslexi även kan ha svårigheter med rumsuppfattning och begrepp som höger och vänster.

Danielsson & Hallbert konstaterar att sfi-utbildningen ger alltför kortsiktiga insatser för del sfi-elever som uppvisar olika grad av läs- och skrivsvårigheter. Vidare behöver skolan ”fokusera på att finna lämpliga metoder att hjälpa flerspråkiga elever med dyslexi genom att utveckla deras läs-, skriv- och språkförmåga på bästa möjliga sätt.

Avhandling visar att elever underidentifieras eller överidentifieras

Det är inte enbart det faktum att fil. dr. Christina Hedman hann att föda tre barn under tiden hon skrev sin avhandling som är spektakulärt, utan även de resultat som studien mynnade ut i – lärare tenderar både underidentifiera och överidentifiera andraspråkselever med förmodad dyslexi.

Christina Hedmans avhandling Dyslexi på två språk (2009) baseras på data från tio spansk-svensktalande högstadieungdomar, som utifrån lärares bedömningar hade läs- och skrivsvårigheter. Lärarna misstänkte att eleverna hade dyslexi. I sin studie jämför Hedman elevernas resultat med dels en tvåspråkig grupp utan läs- och skrivsvårigheter och dels med en grupp enspråkiga spansktalande med dyslexi, respektive en grupp svensktalande med dokumenterad dyslexi.

Resultaten visar att det inte vore rättvisande att testa deltagarna endast på svenska. Hänsyn till balansen mellan språken behöver tas. Flera av de överidentifierade eleverna uppvisade svårigheter relaterade till andraspråkstillägnandet.

Samtliga respondenter genomgår totalt 24 tester uppdelade i fyra kategorier – muntlig språkbehärskning, fonologisk bearbetning, högläsning (på ord- och textnivå) samt läsförståelse.

Huruvida läs- och skrivproblemen bottnar i en dyslexiproblematik eller i svårigheter som kan associeras med skriftspråkstillägnande på ett andraspråk – eller andraspråkstillägnande generellt – är ett centralt tema i avhandlingen. Frågan är därför hur man kan avgränsa och karaktärisera läs- och skrivsvårigheterna hos deltagarna.

Hedman upptäcker såväl över- som underidentifiering hos flera av ungdomarna. Det finns således exempel på att svårigheter som uppfattas som dyslektiska i skolan inte indikerar det vid närmare analys. Endast två av de tio fick diagnosen dyslexi efter dyslexiutredningen.