Modellen Job Demands-Resources tar invididen i beaktan
Text: Andreas Kjörling.
[2025:02. 2025-02-15] Krav och utmaningar i arbetslivet förknippas ofta med arbetsbörda, men en utmaning kan också innebära en chans att förkovra sig, växa i sin yrkesroll och känna kontroll. Den inom arbetshälsoforskningen teoretiska modellen Job Demands-Resources Theory tar individen i beaktning förklarar både motgång och framgång.Under årens lopp har flera modeller och teorier utvecklats inom både sociologi och psykologi för att undersöka, mäta och förklara sambandet mellan arbetsstress och arbetsmotivation, ofta i syfte att gynna produktionen snarare än arbetstagarens hälsa. Exempel på sådana är Hawthorne-studierna och Human Relations-skolan, Siegrist teori om obalans mellan ansträngning och belöning samt Karaseks och Theorells krav-kontrollmodellen, för att nämna några. Tidigare modeller har kritiserats för att vara ensidiga, förenklade och inte ta individen och arbetets flexibilitet i beaktning.
Därför utvecklades Job Demands-Resources Theory (Jobbkrav-resurser-teorin), som erbjuder en komplex modell där arbetskrav – det vill säga de fysiska, psykologiska, sociala och organisatoriska aspekter som kräver en varaktig fysisk och/eller psykologisk ansträngning – länkas till arbetsresurser som innefattar fysiska, psykosociala, sociala och organisatoriska aspekter som underlättar uppnåendet av arbetsmål och minskar arbetskrav, såsom fysiologiska och psykologiska kostnader, samtidigt som de stimulerar de personliga resurserna genom lärande och tillväxt.
I Job Demands-Resources Theory-modellen spelar individen en central roll genom vad som kallas job crafting, alltså hur vi förändrar sättet vi arbetar på beroende på vilka förutsättningar vi har.
De personliga resurserna har därför en ömsesidig relation till arbetsresurserna. Effekten av arbetskrav på välmående modereras genom personliga resurser och samtidigt initiera en förbättrande cyklisk process av proaktiva arbetsbeteenden. Å andra sidan, när personliga resurser saknas, kan arbetskrav leda till maladaptiva beteenden, såsom att skapa oordning, förvirring och konflikter, vilket i sin tur underminerar prestation och ökar de upplevda arbetskraven. På samma sätt, när arbetskraven blir överväldigande, kan arbetsbelastningen leda till självundergrävande beteenden som skapar en negativ spiral, vilket ytterligare ökar de upplevda arbetskraven.
Sammanfattningsvis är Jobbkrav-resurser-teorin en vidareutveckling av tidigare teorier, som erkänner inte bara individens handlingsförmåga som en interaktiv del av både arbetskrav och arbetsresurser, utan också att förutsättningar förändras över tid beroende på interventioner och/eller självuppfattning samt de personliga resurser som påverkar den anställdes motståndskraft.
Text: Andreas Kjörling, sociolog och doktorand i arbetshälsovetenskap