Ny avhandling

Video i distansutbildning

Text: Andreas Kjörlin

Vi är många som under åren har hållit kontakten över telefon och ibland, när avstånden varit långa, använt Skype, Facetime eller någon annan applikation. Men så plötsligt kom hotet om det nya coronaviruset, covid-19, över oss. På någon vecka förändrades allt. Den möjlighet till videobaserad undervisning på distans, som för många på sin höjd varit ett komplement till den vanliga undervisningen, har nu blivit det enda alternativet.

Lyckligtvis finns det andra som är mer bevandrade i video-undervisning än de flesta av oss. Fil.dr. Lena Dafgård disputerade tidigare i år (2020) vid Göteborgs universitet med sin avhandling Digital Distance Education – A Longitudinal Exploration of Video Technology.

Välj ändamålsenlig teknologi

Videoundervisning kan bestå dels av alla typer av förinspelad video, och dels av interaktiv video (som antingen kan vara desktopkonferens eller videokonferens). Centralt för all undervisning är dock kommunika­tion. Begreppet innefattar social interaktion respektive utbyte och meningsskapande. Dessa kan naturligtvis ske genom olika sätt av kommunika­tion. Det handlar alltså dels om vad som sägs, hur det sägs och vad som händer när det sägs. Här är det viktigt att inte bara välja ”rätt” teknologi, utan att välja en teknologi som är rätt för ändamålet. Olika typer av undervisning ställer olika krav beroende på både ämne, situation och sociokulturella perspektiv, alltså vem eller vilka som är elever.

Dafgård har undersökt bland annat vilka kategorier av video som används och i vilken utsträck­ning de används inom högre utbildning. För att bättre förstå användandet har hon också forskat kring lärares attityder och uppfattningar av video i distansutbildning. Det har hon gjort genom både enkätundersökning och djuplodande intervjuer.

Ställer högre krav på undervisningen

Många uppger att de undvikit videoundervisning då de upplever att det inte tillfört något. Dessutom vittnar många om att de känner sig begränsade i formatet interaktiv video. Det går inte att gå och stå var man vill, som många lärare är vana att göra vid en tavla i ett klassrum. Inte heller syns tavlan i bild, vilket gör att det reella budskapet (kommunikationen) går förlorad i video­budskapet. Tydligt i Dafgårds avhandling är att videoundervisning inte bara är ett annat format av under­visning, utan att det också ställer krav på undervisning i annan form än traditionellt. Här ställs högre krav på förberedelser och planering hos läraren.

Möjligheter med mobiltelefonen

Studien visar också att video kan används av studenter som ett verktyg för lärande, där eleverna gör egna videoinspelningar, inte minst med hjälp av mobiltelefoner. Ofta används det för att ge varandra återkoppling. Videomöjligheterna får därmed en större interaktiv roll, vilket bidrar både till socialisering och nytt lärarande Naturligtvis finns här många möjligheter som är väl lämpade för språkundervisning, inte minst inom sfi.

Läs hela avhandlingen här: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/62810

Andreas Kjörling, författare & sociolog