Sfi-lärarens syn på specialpedagogik
Text: Annsofie Engborg
[2019:04, 2019-04-15] ”Det är en svår och utmanande roll att arbeta som sfi-lärare med kortutbildade elever”, konstaterar Johanna Lindgren Chin i sin studie (2018). Gemensamt är också att de uppvisar en hög grad av engagemang.I en studie från Stockholms universitet (2018) undersöks hur sfi-lärare som undervisar kortutbildade elever ser på specialpedagogik. I denna kvalitativa studie har sex sfi-lärare intervjuats.
Tre frågor är centrala i studien:
- Hur förhåller sig sfi-lärarna till specialpedagogisk kompetens?
- Hur ser sfi-lärarna till och på elevernas behov?
- Hur är lärarnas syn på den egna yrkesrollen?
Ingen av lärarna har läst någon kurs i specialpedagogik, utöver vad som ingår i lärarutbildningen, men några av dem har läst kurser i grundläggande litteracitet eller läs- och skrivutveckling, men inte läs- och skrivsvårigheter.
Flera av dem har inte någon specialpedagog på skolan. Och när de väl har specialpedagog har de inte erfarenhet av eller kunskaper om studieväg 1-elever (som dock är en heterogen grupp). Samtidigt är de överens om att elever med kort eller ingen utbildning har behov av en extra anpassad undervisning.
Det är slående hur lärare på studieväg 1 verkligen trivs i sin yrkesroll. I intervjuerna under studien använder lärarna vid flera tillfällen ordet ’älskar’ för att verklige betona hur väl de trivs och tycker om sitt yrke. De vill hellre arbeta vidare på ett tydligare individualiserat sätt än i helklass. Någon av dem uttrycker att det inte finns resurser för lärares kompetensutveckling, trots att behovet finns.
Vad gäller inställningen till elevernas olika behov framkommer att sfi-lärarna i denna studie inte är på det klara över hur de ska tillmötesgå eleverna och hur de ska kunna lära eleverna att exempelvis ’knäcka läskoden’. På studieväg 1 saknar eleverna ofta skolbakgrund och studieteknikvana. Lärarna berättar i studien hur de arbetar med det mödosamma arbetet att individanpassa undervisningen. En av lärarna berättar hur hon använder bildstöd och digitala hjälpmedel. Hon spelar in korta filmer som en elev använder som repetitivt stöd och hur det kan krävas en-till-en-undervisning för att stötta skrivinlärningen.
Den främsta utmaningen, menar Skolinspektionen i sin rapport (2018), är individanpassningen. Eleverna behöver en undervisning som utgår från elevens förutsättningar och behov – inte en standardiserad undervisning. Läraren behöver därför kunskap om elevens förutsättningar för att kunna anpassa sin undervisning. Skolinspektionen kunde dessutom se i sin granskning att vuxenpedagogiskt perspektiv saknades i undervisningen. En ytterligare problematik är andelen obehöriga lärare.