Studie

Den kontinuerliga vuxenutbildningen

Text: Charlott Zsoldos.

Genom en så kallad triangulering av metoder: policyanalys, intervjuanalys och diskursanalys samt en forskningsöversikt hanteras, granskas och analyserar lagstiftarens texter, myndigheternas tolkningar, rektorers och biträdande rektorer utsagor och den diskurs som alla finns inom.

Det konstituerande men otydliga språket som finns i förordningen för vuxenutbildningen gällande begreppet ”kontinuerligt” medför en pågående diskussion om, vad kontinuerligt betyder. Flera gånger har Skolverket och Skolinspektionen förtydligat med olika svar vilket har lett till en ännu större förvirring bland huvudmän, rektorer, lärare och deltagare. Det har också lett till viten för vissa skolenheter. Syftet med att bedriva sfi-utbildningen kontinuerligt har varit otydlig men genom min policyanalys och diskursanalys har jag kunnat se att syftet är främst för att påskynda nyanlända invandrares etablering på arbetsmarknaden och integrering i samhället. Det ska medföra en snabbare genomströmning på sfi.

Återkommande benämns deltagarna på sfi som ”nyanlända invandrare” vilket är ett begrepp för människor födda i andra länder som har kommit till Sverige av flyktingskäl och skyddsbehov. Ett förtydligande är att man bara är ”nyanländ” i fyra år.

Ur studien:

Resultat

För att kunna knyta ihop uppsatsen har jag valt att svara på en fråga åt gången.

1. Hur tolkar verksamheterna SFS 2011:1108 kapitel 2 §25 i Förordningen om Vuxenutbildningen ” Utbildningen ska bedrivas kontinuerligt under hela året ” och hur påverkas verksamheterna i form av antagningar, personal, ekonomi, arbetsmiljö, likvärdighet och ledarskap?

Det första är att begreppsotydligheten gällande vad kontinuerligt betyder skapar problem för huvudmän och rektorer. För en del huvudmän betyder det att verksamheten får vite på grund av för många veckors stängt under sommaren. För andra betyder det en ökad budget för att täcka utgifterna under sommaren, eftersom lärarna har en lagstadgad ledighet. På många arbetsplatser som bedriver sfi uppstår konflikter när semestrarna närmar sig.

För det andra är att en del i resultatet är att likvärdigheten inte upplevs lika landet över. Det gick att utläsa från KLIVA-utredningen men även från rektorerna. SFI saknar ett centralt innehåll och därför ligger vissa utbildare på en högre nivå än andra. Deltagarnas betyg behöver inte alltid överensstämma med krav från en annan utbildare om hen byter kommun. Det skapar problem för både deltagare och lärare. Även betydelsen av ordet likvärdigt har förändrats och har numera en betydligt mer begränsad betydelse (thin) och handlar om måluppfyllelse.

Både personal och ekonomi påverkas av att verksamheter ska bedrivas kontinuerligt under hela året. En del är den lagstiftade semesterledigheten som inkluderar lärare som har semestertjänster. Det blir höga personalkostnader under sommaren eftersom lärarna har rätt att ta ut sin ledighet även om verksamheten pågår. Det innebär sommarvikarier och följaktligen en sämre kvalitet på undervisningen.

För ledarskapet ökar påfrestningen eftersom det inte finns några perioder för återhämtning utan allt måste planeras löpande under hela året. Det skapar också motsättningar bland medarbetarna eftersom skolor gör olika och detta måste rektorer och biträdande rektorer hantera.

Vad det gäller arbetsmiljö och medarbetares möjlighet till återhämtning har rektorer och biträdande rektorer valt att göra olika. Hos en del lärare kommer nya deltagare varje vecka och hos andra kommer nya deltagare var femte eller var åttonde vecka. Det sättet att driva skolorna på, påverkar lärarna som undervisar. De utsagorna fanns i intervjuanalysen.

Även om många utmaningar skapas för verksamheterna upplevde respondenterna att kontinuerlig utbildning för det mesta var något bra. De såg möjligheter i att deltagarna snabbare kunde nå sina mål som jobb och utbildning, eftersom sfi är en flexibel studieform. Det som skapade problem var begreppsotydligheten kring vad kontinuerlig utbildning i praktiken faktiskt är och innebär.

2.Vilka normer, värderingar och politik döljer sig i skrivningen i SFS 2011:1108 i kapitel 2 §25 i Förordningen om Vuxenutbildningen att ”Utbildningen ska bedrivas kontinuerligt under hela året”?

Det som tydligt framkommer är Arbetsförmedlingens och Arbetsmarknadsdepartementet prägling på policydokument och med det lagstiftningen gällande vuxenutbildningen sfi och deltagarna. Det handlar mycket om etableringsplaner och krav på antagning på sfi. Detta är arbetsmarknadsåtgärder främst och demokratiska åtgärder sekundärt. Det framgick tydligt i diskursanalysen. En av anledningarna till tvånget (utbildningskritiskt perspektiv) om att gå på sfi är att människor som saknar gymnasial utbildning står längst från arbetsmarknaden. Detta ska skyndsamt lösas genom ett snabbare in- och utflöde från sfi vuxenutbildningen.

Den politiska prägeln är tydligt satt i policydokumenten och den är marknadsanpassad både i, att möte arbetsmarknaden och att sfi är en del av marknaden, som upphandlad verksamhet. Man pratar om genomströmningar och flöden likt ett fabriksgolv där produkter skapas för att sedan skickas ut till konsumenter.

Deltagarna klumpas ofta tillsammans som en homogen grupp då de benämns som ”nyanlända invandrare” i policydokumenten medan två av tre rektorer/biträdande rektorer är noga med att poängtera att det är en heterogen grupp människor som deltar i deras verksamheter. Värderingarna mellan lagstiftaren och de som har ledarskapsroller inom verksamheterna stämmer inte alltid överens.

Lagstiftaren gör försök i sina lagtexter om att den som har störst behov ska bli prioriterad och få mest hjälp men det finns inga ekonomiska incitament som följer, för att göra verklighet av den skrivelsen. Det är först i SOU 2020:66 som några verkliga förslag presenteras så som kompetenshöjning av lärare och möjligheter för illitterata att få undervisning på modersmålet.

Analys

Även om forskningen inom svenska som andraspråk och svenska för invandrare för många är främmande finns det ändå en hel del litteratur att lära sig av.

För att bli behörig lärare på SFI behöver man ha läst 30 högskolepoäng i ämnet svenska som andraspråk utöver en lärarexamen (Skolverket, 2021b). 30 hp innebär en termins heltidsstudier på en högskola eller ett universitet. Det är vad som krävs för att vara behörig för att jobba på SFI.

Deltagare som kommer till SFI har väldigt olika förutsättningar för att klara kunskapskraven utifrån tre olika nivåer: samhällsnivå, gruppnivå och individnivå (Nordlund Shaswar & Wedin, 2020).

På samhällsnivå kommer delar in som: om de själva har gått i skolan i hemlandet, hur länge de har fått gå i skolan, vad det har varit för skola (en del har bara fått gå i exempelvis koranskola), om de har fått lära sig sitt eget modersmål i skolan (människor som har ursprung i minoritetsbefolkningar har inte alltid fått prata eller lära sig sitt språk i skolan), vilken status hemspråket har i det nya landet, vilket skriftspråk man har med sig från början (alla har inte det latinska alfabetet), vilken samhällsklass man kommer från, vilka ekonomiska förutsättningar som deltagarna har (Nordlund Shaswar & Wedin, 2020).

På gruppnivå påverkas deltagarna av den undervisning som ges i skolan (lärarledd eller självstudier), hur gruppsammansättningarna ser ut, innehållet i undervisningen, möjligheten att få både ett inflöde och ett utflöde. Det vill säga att kunna använda språket (Nordlund Shaswar & Wedin, 2020).

På individnivå finns faktorer som ålder, trauman, kön, hur man uppfattar sin identitet i det nya landet, hur man hanterar bildspråket, vilken relation man har till sin lärare, vilken relation har de till de andra gruppdeltagera på SFI, vilken situation man har i Sverige gällande uppehållstillstånd, boende och försörjning, samt om man har kognitiva utmaningar så som läs- och skrivsvårigheter eller språkstörning (Nordlund Shaswar & Wedin, 2020).

Lärare på SFI möter deltagare som varje dag hanterar utmaningar på samhällsnivå, gruppnivå och på individnivå. Det är många saker som påverkar deltagare i deras möjligheter att lära sig svenska.

När jag har gått igenom olika policydokument har lagstiftaren inte varit tydlig i komplexiteten av att vara undervisande lärare på SFI tillsammans med kravet på en hög genomströmning. Det är först i SOU 2020:66 som ovanstående problematik synliggörs och förslag läggs för att hantera utmaningarna.

Socialkonstruktionism som teori har använts för att få syn på det som vi tar för givet och ifrågasätta det. Under lång tid tog lagstiftaren för givet att anledningen till att invandrare inte blev klara med SFI på kortast möjliga tid berodde bland annat på hur SFI var organiserat. Ett sätt för att ändra det var att i SFS 2011:1108 (Förordning om vuxenutbildning) skriva in att vuxenutbildningen skulle bedrivas kontinuerligt under hela året. Det var till stor del lösningen på problemet. På det sättet skulle deltagare som hade blivit ”avbrottade” från utbildningen snabbt kunna börja igen. Det som lagstiftaren inte verkade ha tänkt på tidigare är att ha högre behörighetskrav på undervisande lärare, mer lagstadgad rättighet till undervisning än dagens 15 timmar i veckan, modersmålsstöd för analfabeter och att CSN-berättiga utbildningen på SFI för att deltagarna ska kunna studera och betala sina räkningar.

I stället för ovanstående förslag på förändringar valde lagstiftaren länge att prioritera Arbetsförmedlingens roll för deltagarna på sfi. Arbetsförmedlingen skulle skriva etableringsplaner där sfi och andra aktiviteter ingick och följdes upp. En sfi-bonus var ute på försök för att som morot motivera nyanlända att snabbt bli klara med kurserna på sfi.

Det verkar som om lagstiftaren mest har lagt fokus på yttre faktorer så som tidsorganisationen på sfi i stället för att fokusera på hur själva utbildningen i svenska för invandrare kan bli bättre. Lagstiftaren har varit så upptagen av tidsperspektivet att den inte har sett andra kvalitetshöjande insatser som är viktiga i att lära sig svenska för invandrare.

Kritisk diskussion

Genom att ha studerat den sociala konstruktion (socialkonstruktionism) som skolan och SFI är har jag kunnat se många saker. Bland annat har jag sett hur stor inverkan begreppsotydlighet har på skolor runt om i Sverige. Att ett ord som ”kontinuerligt” kan skapa sådan förvirring bland myndigheter och huvudmän har varit intressant att följa. Myndigheterna har genom åren försökt förklara, men både Skolverket och Skolinspektionen har båda med sina tolkningsföreträden ändå dragit olika slutsatser. På så sätt skapar de ytterligare förvirring och en pågående diskussion om vad som är rätt och vad som är fel utan att konkret säga, vad som är rätt och vad som är fel.

När framställan av underlag för beslut når lagstiftaren alltså riksdagen saknas ofta röster från de som ska ta del av undervisningen. Kommuner, myndigheter, sakkunniga och intresseföreningar får tycka till, men de nyanlända invandrarnas röster hörs inte trots att det är de det gäller på SFI. Genom att ha applicerat socialkonstruktionism som teori och interpretativ ansats har jag kunnat beskriva och analysera den sociala konstruktion som SFI är och genom diskursanalysen har jag kunnat belysa maktaspekten och vilka som är ”vi” och vilka som är ”de”.

Jag har haft med mig min egen förförståelse in i arbetet på grund av att jag själv är verksam som lärare på SFI. Min förhoppning är att jag har kunnat hålla mig så saklig som möjligt.

Min önskan är att det här arbetet kommer till nytta och att ämnet om vuxnas lärande fortsätter att få uppmärksamhet för en chans till utveckling i Sverige. Vi har fortfarande mycket kvar att lära om hur man på ett bra sätt kan organisera svenska för invandrare.

Reflektion

En fråga som återkom till mig under arbetet var: Var finns kommunikationen och ett aktivt lyssnande? Det var särskilt besvärande att läsa policydokumenten och se att det bara var en envägskommunikation mellan lagstiftarna och de nyanlända invandrarna. De nyanlända invandrarnas röster fanns inte i dokumenten utan man talade om de som en marginaliserad grupp som har problem med att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Av vad jag kunde se stod det ingenting om dessa människor som en resurs för samhället med erfarenheter, kunskaper, normer, värderingar och att de faktiskt är vuxna.

En person som föds i Sverige blir sällan självförsörjande förrän efter gymnasiet. Många ungdomar väljer att studera vidare och tar då CSN som innebär både bidrag och lån under olika lång tid. Detta skjuter på tiden innan en svenskfödd ungdom kan stå på egna ben. Ändå kräver samhället att en människa som har flytt från krig, svält, förföljelse och misär utan problem ska lära sig det svenska språket, normerna och värderingarna på så kort tid som möjligt, gärna inom 12 månader och så billigt som möjligt för att kunna ses, som att fullvärdigt bli accepterad i det svenska samhället.

./.