Krönikör: Morena Azbel Schmidt

Svenska är ett svårt språk. Svenska är ett svårt språk?

Text: Morena Azbel Schmidt

[2023:09, 2023-09-15] Ja, det är det – trots att många modersmålstalare inte skulle hålla med om påståendet.

Men man undrar ju vilka saker som är svårast – grammatiken är inte så komplicerad som den arabiska eller min personliga favorit finska.

För de flesta andraspråkinlärare är det uttalet och framför allt prosodin som är det svåraste med svenska. Man kan nämligen trolla med ordbetoningar och accenter och med den ljudkonturen, som skiljer en frågesats från en påståendesats för att ändra i betydelsen. Det funderar de flesta modersmålstalare aldrig över ens, för det sitter i ryggmärgen.

Svenska är ett musikaliskt språk, det påstås ju att svenskarnas favorithobby är körsång just för att språket är synnerligen väl lämpat för det. Och för att budskapet framför allt bor i vokalerna.

Men det är svårt för en spansktalande att skilja mellan långa och korta vokaler och utläsa av stavningen att det eventuellt hänger på dubbelteckningen av efterföljande konsonant!

Mitt musikaliska JAG har efter 40 år fortfarande svårt att skilja på uttalet av svenska u och y. Vokalfyrkanten jag lärde mig tyda i fonologikursen på universitetet, gjorde visserligen klart skillnaderna och hjälpte mig att hitta korrekta positioner för läpparnas rundning, tungan mot tänderna eller gommen. Men det är fortfarande svårt att få till.

Kontentan är att all seriös undervisning i svenska som andraspråk borde innefatta en grundlig genomgång av de fonologiska principer som styr uttalet och de betydelseförändringar det kan medföra. Och som alltid när det gäller färdigheter – planera för runt 10 000 roliga övningstimmar.

Och – bannlys begreppet ”brytning” för andraspråkstalares uttal!