Transspråkande
Text: Annsofie Engborg.
[2022:04, 2022-04-15] Transspråkande, eller translanguaging, avser både skolans och den enskilda flerspråkiga individens strategier för att se det starkaste språket som resurs när man lär sig ett nytt språk. Varje individ bär en språklig potential och metalingvistisk kunskap som används i undervisningen av det nya språket.Forskningen visar att det finns positiva samband mellan elevernas språk- och kunskapsutveckling och hur de tillämpar dessa i den undervisning de genomgår (Cummins 2005, 2007, 2017). Translanguaging kan ses som en meningsskapande process där eleven utvecklar sina kunskaper genom att använda sina båda språk för att utveckla sin kommunikativa förmåga.
För sfi-undervisningen innebär transspråkande att läraren behöver planera för en tydlig pedagogisk strategi där eleverna kan uppmuntras och vägledas i att använda sina olika språk som resurs för lärande. Genom att introducera ett ämnesområde på elevens starkaste språk och låta eleverna diskutera på förstaspråket ges de utymme att få en djupare förståelse och klargöra sina egna tankar och åsikter om ämnet. Transspråkande kan med fördel tillämpas exempelvis vid ord- och begreppsinlärning, reflektioner och samtal samt i samband med skrivande. Genom att få reflektera, diskutera och skriva på sitt starkaste språk ”skapar [vi] genvägar till förståelse och utveckling av svenska språket”, skriver docent Gudrun Svensson (Sfi-lärartidningen 2020:11).
Cummins, Jim (2005), “Teaching for cross-language transfer in dual language education: Possibilities and pitfalls”, TESOL symposium on dual language education: Teaching and learning two languages in the EFL setting, Bogazici University, Istanbul: 1–18.
Cummins, Jim (2007), “Rethinking monolingual instructional strategies in multilingual classrooms”, Canadian Journal of Applied Linguistics, 10 (2): 221–240.
Cummins, Jim (2017), Flerspråkiga elever. Undervisning i en utmanande tid. Stockholm: Natur och Kultur.
./.