Krönika

Tuggar du lingot?

Text: Andreas Kjörling

[2021:02, 2021-02-15] När jag intervjuar forskare brukar det ofta börja med ett trevande samtal. Forskaren, som naturligtvis är expert inom sitt område och dessutom van att kommunicera med sina gelikar, vet inte riktigt vem jag är.

Jag presenterar mig som frilansande skribent för Sfi-lärartidningen, vilket inte säger särskilt mycket om vem jag är, vilka referenspunkter jag har eller vilka kunskaper jag besitter. Just därför blir samtalet trevande till en början. Forskaren vet helt enkelt inte varken vad eller hur han eller hon ska svara på mina frågor.

Först när jag bjuder in till samtal och visar att jag gjort en, om än mycket liten så i alla fall någon form av, läxa i ämnet. Med ett par gemensamma referenser etablerade bryter isen. I synnerhet om forskningsämnet tangerar något jag läst mer om, så att jag kanske till och med kan droppa några kända författarnamn, teorier eller akademiska verk som etablerar mitt etos som intervjuare. Isen blir, som man säger, bruten. Även om uttrycket kanske är mer dramatiskt än vad stunden fodrar.

Författaren Carl Jonas Love Almquist myntade det kända talesättet att ”tala med de lärde på latin och med bönder på bönders vis”. Även den irländske författaren George Bernard Shaw förstod att vi talar olika språk inom det namngivna språket. Shaw myntade talesättet ”England och USA är två länder delade av ett gemensamt språk”. Jag tror det ligger mycket förnuftigt i de båda citaten, oavsett om vi pratar engelska, svenska eller något annat språk. Det handlar nämligen inte bara om att kunna fakta, namn och titlar. Nej, det är också en fråga om att kunna formulera sig på rätt sätt. Att kunna, så att säga, tala samma språk, fast vi båda talar svenska, eller som man säger; tugga lingot.

Olika delar av landet har olika dialekter och olika sociala strata har också olika sätt att tala, så kallade sociolekter. Därtill skiljer sig sättet att prata, skriva och kommunicera mellan olika branscher. I den hårt utsatta restaurangbranschen är det inte längre någon som jobbar långpanna, det vill säga jobbar ett arbetspass som sträcker sig över hela dagen och kvällen. Ordet långpanna i den bemärkelsen finns nog bara inom just restaurangbranschen. Likaså är jag säker på att det finns olika språk och talesätt för musiker, snickare, läkare och arkitekter för att bara nämna några yrkesgrupper. Beträffande den sistnämnda yrkesgruppen så kan du fråga dig själv hur du uttalar just ordet arkitekt. Är det med ett hårt K eller med sje-ljud? Jag har funnit att det bara är arkitekterna själva som uttalar sitt yrkesnamn med K, medan vi andra sluddrar lite mer och bjuder på ett sj- eller sch-ljud beroende på om vi hör hemma i Sjellefteh! (sägs bäst på utandning) i norr eller ett mer gutturalt Brromöllha i söder.

Vardagsspråk handlar alltså om något mycket större än att kunna läsa, skriva och förstå. Det handlar om att kunna tugga lingot. Alltså om att kunna de rätta fraserna, tajmingen och tonlägen. Som om inte det vore nog komplicerat så är det formella språket i kontakt med samhället också en del av vardagen. Att till exempel förstå skillnaden på olika betydelser av mål i orden målvakt och målsman. För att inte tala om tre mål mat om dagen, där lunchen intas i matsalen, eller i bamban, beroende på var i landet du är.

Du förresten. Handen på hjärtat, kan du redogöra datumparkeringen i kvarteret och fylla i alla blanketterna korrekt på Skatteverket? Inte jag heller, men säkert är att det gäller att kunna tugga lingot rätt.

Fyll i dina kontaktuppgifter och ta del av våra bästa skrivtips månad för månad.

  • This field is for validation purposes and should be left unchanged.