Sfi, dyslexi och specialpedagogik

Uppdrag: Kompetensutveckla och handleda skolpersonal

Text och foto: Andreas Kjörling

[2021:01, 2021-01-15] Läs- och skrivsvårigheter kan bero på dyslexi, en funktionsvariation som begränsar för­mågan att avkoda skriven text och omvandla densamma till tal. Likaså innebär dyslexi också en begrän­s­ning av både läsförståelse och skrivförmåga. Det handlar alltså inte bara om att kunna läsa utan även om att förstå vad det texten handlar om och vad det betyder. Sfi-lärartidningen har fått en intervju med specialpedagog Jenny Olsson för att höra mer.

För oss som varje dag läser och skriver, både i jobbet och privat, kan den skrivna kommunika­tionen tyckas som en självklarhet. Något vi slänger oss med eller utan större eftertanke, men som inte är en självklarhet för alla. Faktum är att 5–8% av Sveriges befolkning har i någon utsträckning dyslexi. Trots det är kunskapen liten och oförståelsen stor. Värst av allt är därför inte den textuella begräns­ningen i sig, utan det stigma som begränsningen innebär. Känslan av att inte kunna ta till sig information, inte kunna göra sig förstådd och känslan av upplevd otillräcklighet, både hos individen i relation till sig själv och hos samhället i relation till individen.

Mellan både språkgrupper och språk skiljer sig rela­tionen mellan konso­nanter och vokaler (arabiskan har exempelvis huvudsakligen konsonanter, medan svenskan tillämpar både vokaler och konsonanter). Vidare gör vi även skillnad på uttalet av våra bok­stäver och bok­stävernas namn, t.ex. ett /s/ uttalas [s], ett /p/ uttalas [ph] med utand­ning, för att inte tala om skillnader i det skrivna språket mellan våra latinska bokstäver, kyrilliska, arabiska, persiska, thailändska och georgiska bokstäver (för att bara nämna några!) tillsammans med kinesiska och japanska tecken (som i sig är flera alfabet) och ibland motsvarar hela ord i ett tecken. Blotta tanken är svindlande.

Nytt land, ny kultur och nytt språk innebär stora utmaningar i sig. Än större blir de med läs- och skrivsvårigheter, en problematik som minst sagt tillför ytterligare dimensioner av kom­plexitet. Inte minst då det krävs att eleven har tillräckligt goda kunskaper i det nya språket (något som i sig alltså kan utgöra ett moment 22), för att en logoped ska kunna ställa diagnosen dyslexi. Att söka hjälp hos en logoped är också något som kräver både kraft och mod hos individen. Det blir snabbt tydligt, bara genom att skrapa lite på ytan, att frågor kring dyslexi och inlärning av ett nytt språk är minst sagt komplicerat. Sfi-lärar­tidningen tog kontakt med Jenny Olsson som är specialpedagog med specialisering dyslexi.

– Ja, jag jobbar som specialpedagog på olika enheter inom vuxenutbildningen i Stockholm, på utbildningsföretaget Eductus. Vissa dagar är jag på enheter som erbjuder sfi, och då är det ofta ganska många elever inbokade. Arbetet är väldigt varierande för att behoven kan se väldigt olika ut beroende på hur svårigheterna ser ut, hur långt eleven har kommit i sin språkutveckling och vilken nivå eleven är på i sina studier. Det är exempelvis stor skillnad mellan en elev som är i början på A-kursen och en elev som är i slutet av D-kursen.

– Generellt behöver elever mer konkret stöd i början av sina sfi-studier medan det i slutet av sfi-studier mer handlar om kompenserande åtgärder för att klara studierna. Främst jobbar jag med en elev i taget men jag samarbetar och återkopplar alltid till berörda lärare i form av handledning och vid behov även syv och rektor. Vidare håller jag i kompetensutveckling för personal och leder elevvårdsteamet tillsammans med syv och rektor, vilket är en förutsättning för att skolan tillsammans ska kunna kartlägga och hitta elever i behov av stöd så att de får den hjälp som de behöver för att klara sina studier.

Jenny arbetar även som konsult på Specialpedagogkonsult Maria Engstam AB.

– Som konsult arbetar jag med vuxenutbildning i olika kommuner där det handlar om att kompetensutveckla och handleda skolpersonal inom specialpedagogik och ofta finns det önskemål och frågor kring dyslexi och andraspråksinlärning.

En stor del i Jennys arbete inom sfi är att lära eleven att uppfatta alla fonem, bokstavsljud, korrekt. Där i ligger själva grunden. Detta är ett ganska vanligt förkommande behov eftersom det är vanligt att elever förväxlar bokstavsljud med bokstavsnamn.

– Det viktiga är inte att kunna ”rabbla alfabetet”, utan det handlar om att förstå hur bokstäverna faktiskt låter och de tillsammans med andra bokstavsljud formar ord. Felinlärning skapar stora lässvårigheter för eleven och åtgärden blir då ominlärning av alfabetet och bokstavsljuden för att läsningen ska kunna utvecklas.

Även om det är logopeden (verkande inom vården) som ställer diagnosen dyslexi, kan en specialpedagog göra en förberedande utredning. En sådan utredning testar avkodning av kända och okända ord (ljudning), läshastighet och läs­för­ståelse. Det innebär också en diktamen och skriva en egen text för att se förmågan att stava och skriva.

En stor del av arbetet som specialpedagog handlar dock inte (som man skulle kunna tro) direkt om bokstäverna, orden och läsningen. Dels är det, i och med att sfi är en del av vuxen­utbild­ningen, hela tiden på den studerandes initiativ. Dels är det eleven själv som har den bästa informa­tionen om vad som upplevs som kräver extra träning. Därför är det också viktigt att både som lärare och specialpedagog att bygga upp en relation och vara extra lyhörd för eleven. Ibland kan specialpedagogen mötas av en hos eleven upplevd anklagelse, kanaliserat i ilska och aggression. Inte minst då den funktionsvariation dyslexi innebär kan vara skambelagt i andra kulturer. En väldigt viktig del för att komma vidare handlar därför om att bygga en relation med eleven. Att bygga relation tar lång tid, men det är först när den relationen uppstår som både lärare och specialpedagog kan få insikt i vilka delar det faktiskt brister. Jenny vittnar om att det tyvärr många gånger också brister i det svenska skolsystemet och att det saknas en förståelse för vilken problematik som är förknippad med dyslexi.

– Det saknas fortfarande mycket kunskap om dyslexi inom skolan på alla nivåer och det behövs kompetensutveckling för lärare men även specialpedagoger för att alla elever ska få det stöd som de behöver och har rätt till. Själv fick jag gå en specialisering på två terminer mot dyslexi utöver specialpedagogutbildningen utbildning under två terminer, där jag själv fick uppleva hur det är att göra testerna för att förstå vad det är som förväntas av eleverna. Det är som sagt inga lätta test och det är viktigt att man som specialpedagog förstår hur det känns som elev att göra de här testerna som dessutom är på tid och mycket energikrävande.

Hon menar att det krävs mer förståelse både för funktionshindret i sig och för dess implikationer för människan.

– Vi skulle ju aldrig säga till en person med synnedsättning att det inte är tillåtet att använda hjälpmedel såsom glasögon eller förstoringsapparat vid prov och NP men dyslektiker får inte använda sina hjälpmedel vid vissa prov. Alla funktionsvariation borde räknas lika. Dyslexi är ett funktionsvariation som absolut inte går att träna bort men fortfarande, även nu på 2020-talet, får elever höra av lärare att de är dumma, lata eller att om de slutar att prata sitt modersmål hemma eller om de tränar mera så kommer läsningen att gå mycket bättre. Det är fruktansvärt och det skapar trauma med stora djupa hål i själen hos eleverna som de bär med sig hela livet!

Jenny Olsson möter många ambitiösa lärare som gör ett fantastiskt arbete och som vill lära sig om dyslexi och Jenny efterlyser därför att dyslexi och andra funktionsvariationer samt andraspråks­inlärning ska läggas in som ett större moment inom all lärarutbildning och även inom specialpedagog- och speciallärarutbildningen. Inte heller finns det i dagsläget ett lagstadgat stöd för att det inom vuxenutbildningen ska finnas specialpedagoger på plats utan det är upp till upphandlande organisation vid privat vuxenutbildning och rektorns goda vilja vid kommunal verksamhet.

Dyslexi växer inte bort – det är en funktionsvariation och det behövs mer kunskap om dyslexi och andraspråksinlärning för att elever med dyslexi och svenska som andraspråk ska få det stöd som de behöver för att klara sina studier. Sfi-lärartidningen är naturligtvis helt enig och tar tillfället i akt att tacka specialpedagog Jenny Olsson för sitt viktiga och värdefulla arbete.

 

Text och foto: Andreas Kjörling, sociolog och författare

Fyll i dina kontaktuppgifter och ta del av våra bästa skrivtips månad för månad.

  • Detta fält används för valideringsändamål och ska lämnas oförändrat.