Utmaningar och möjligheter kring elevcentrerat lärande

Text: Andreas Kjörling

Att eleverna är en central del inom all utbildning säger sig självt. Inte bara är det eleven som är föremål för utbildningen, utan det är är också eleven som genom det egna deltagandet i undervisningen som bidrar till att både lära sig själv och sina kamrater. Ju mer eleverna kan bidra till sitt egna och sina kamraters lärande, desto mer elevcentrerad är undervisningen.

Vi har tidigare i Sfi-lärartidningen skrivit om hur den inre motivationen bidrar till lärande då den bygger på elevens egna vilja och intresse, att jämföra med yttre motivation som snarare bygger på tvång och krav. Naturligtvis handlar den elevcentrerade utbildningen även om motivation, men främst innebär det att göra eleven delaktig i själva undervisningen i form av generella samtalsövningar, parövningar och grupparbeten.

Av en rapport sammanställd via Göteborgs universitet delger forskarna Loeb, Nilsson och Olvegård resultatet av fältstudier från fem vuxenutbildningssamordnare i fyra kommuner. Tre av dem i kommunal regi och två i privat regi. I rapporten framgår att det finns stora utmaningar av både materiell och social natur. Många verksamheter förväntas genomföra sina utbildningar med snäva tidsramar och i stora undervisningsgrupper. I praktiken innebär det utmaningar i form av tidspress och stor arbetsbörda, något som i sin tur även drabbar det kollegiala lärandet. Det är heller inte ovanligt att de lokaler i vilka verksamheterna är inhysta inte alltid håller den nivå som ett gott elevcentrerat lärande kräver. Med andra ord begränsar bullriga, trånga lokaler med bristande inomhusmiljö lärandet. För att elever ska kunna flytta runt och göra omväxlande par- och gruppövningar med varandra krävs det att lokalerna tillåter det. I en trång sal finns inte dess möjligheter, inte minst då ljudnivån blir störande för den språkliga inlärningen när alla elever ska träna sitt tal och hörförståelse samtidigt.

Även transspråkande som i forskningen generellt lyfts fram som ett viktigt verktyg för språkinlärningen kan här sätta käppar i hjulet om en grupp med gemensamt modersmål är allt för dominerande i klassen. Det är då lätt hänt att språkandet faller över på modersmålet helt, vilket dels begränsar den egna inlärningen och andra elevers inlärning av svenska. Sist men inte minst är den låga andelen behöriga Sfi-lärare ett återkommande problem, då endast en dryg tredjedel av alla lärare faktiskt är behöriga.

Exempel på elevcentrerat lärande

Trots materiella begränsningar finns goda många goda exempel på elevcentrerat lärande värda att uppmärksamma. Forskarna Loeb, Nilsson och Olvegård ger i sin rapport fyra exempel på elevcentrerat lärande. Inom matematiken ges eleverna möjlighet att arbeta i små grupper med uppgifter där det gemensamt förväntas lösa uppgiften och redovisa resultatet. Här kombineras därmed mate­matiken med svenskundervisning, genom turtagning att läsa respektive uppgift för varandra och förklara eventuella nya ord. Om så behövs kan läraren delta i själva lösandet av uppgiften, men låter eleverna själva behålla ”expertrollen”.

Ett annat exempel är hämtat från undervisning i hälsopedagogik, där eleverna i grupp får diskutera vad välfärdssjukdomar kan vara. Undervisningen bygger på att läraren initierar med en fråga och låter eleverna tillsamman diskutera svar. Läraren kan därefter bekräfta svaret, styra och passa frågan tillbaka för ytterligare diskussion. I den roll som läraren besitter, görs en viktig distinktion mellan kontrollerande makt och kollaborerande makt, där den senare signifierar samarbete och utbyte, vilket här är fundamentalt för det elevcentrerade lärandet.

Det tredje exemplet är hämtat från en restaurangutbildning där eleverna i par förväntas läsa, tolka och följa ett recept. Övningen är, som synes, mycket nära knuten till yrkeskunnande och knyter samman med språkundervisningen. De olika elevparen förväntas sedan presentera sitt resultat för de andra i klassen, vilket ger övningen autencitet och därmed också gör den meningsfull för eleverna själva.

Det fjärde och sista exemplet bygger på diskussionsuppgifter kring en film eleverna tittat på. Efter filmen genomförs en ”fyra-hörn-övning”, där eleverna förväntas ta ställning i form av; håller inte alls med/håller inte riktigt med/håller i stort sätt med/håller helt med. De fyra hörnen representeras av de fyra hörnen i skolsalen, till vilka respektive elever efter filmen får ställa sig i och diskutera i grupp, för att sedan i helklass under lärarens ledning sedan diskutera ytterligare.

Framgångsfaktorer i elevcentrerat lärande

Att kontinuerligt göra formativa bedömningar och ställa frågor i interaktion är en framgångs­faktor för det elevcentrerade lärandet. Där rena faktafrågor ofta begränsar bör inbjudande frågor ”utan tak” istället ställas. Återkoppling och stöttande av elever som disku­terar i mindre grupper samt svar på frågor som kan komma längs vägen hjälper eleverna och stärker deras själv­förtroende. Genom att återkoppla med ytterligare frågor och bjuda in till samtal kan oväntade svar komma upp till ytan och i sin tur främja ytterligare dialog.

Med andra ord finns här trots återkommande begränsningar, oändliga möjligheter att sprida ny kunskap så länge det faktiskt låter sig göras.

Andreas Kjörling, författare och sociolog

Källa: Skolverket

Läs rapporten i sin helhet här: https://www.skolverket.se/download/18.d56125d17821e55a8b1ef7/1632809082958/Larande-exempel-sfi-yrkesutbildning-2018-2.pdf