”Uttalsundervisning och feedback ger bästa resultat”
Text: Annsofie Engborg. Foto: Pexels.
[2021:11, 2021-11-15] Andraspråkstalares uttal kommenteras ofta i olika sammanhang – väderpresentatören på teve, butiksinnehavaren i kvarteret och busschauffören på stan. Men vad är det egentligen som irriterar folk – och kan man ändra ett uttal som är inlärt på ett annat sätt än det målspråksenliga?Lärare på sfi undervisar i uttal i väldigt liten utsträckning. Sannolikt beror det på att sfi-lärare själva inte har fått någon utbildning i hur uttalsundervisning kan gå till. Någon som studerat uttalsundervisning inom sfi uttal är Elisabeth Zetterholm, biträdande professor vid Linköpings Universitet. Hennes område är just uttalsundervisning och andraspråksinlärares uttal, med särskilt fokus på brytning och förståelighet.
Gemene man verkar irritera sig på ”dåligt uttal”. Men vad är det egentligen om stör när en individ inte uttalar meningarna målspråksenligt?
– Det är kognitivt belastande att lyssna på ett tal om vi inte förstår vad talaren vill ha sagt – och därför är uttalet viktigt. Uttalet måste alltså vara begripligt så att vi förstår vad talaren vill ha sagt. Det handlar säkert också om attityder.
Språket och ordförrådet utvecklas löpande hos andraspråkstalare, men hur ser progressionskurvan ut för uttalet? Stämmer det att den snabbt stagnerar? Hur går det till – och varför är det så?
– Progressionen ser olika ut för olika individer. Motivation är viktigt för utveckling, men det finns många olika faktorer som påverkar uttalet, såsom hur lätt man har för att lära sig ett språk, inlärarens ålder och om inläraren får någon uttalsundervisning. En stagnation är vanlig när talaren nått en nivå där hen kan göra sig förstådd och själv förstår språket på en nivå som hen tycker är tillräcklig för ändamålet.
Finns det studier som jämför upplevd uttalsavvikelse och faktisk avvikelse från målspråket? Alla kanske inte inser eller hör hur de låter och därmed inte riktigt vet hur mycket de avviker?
– Du menar studier där talare spelats in för att liksom ’få det bevisat’ hur mycket de avviker? Det känner jag inte till, men i undervisningen kan elever få spela in sig själva för att lyssna på sitt eget tal. I forskningsstudier jämförs ofta akustiska analyser av uttal med svar i lyssnartester. Lyssnare kan då vara både målspråkstalare och andraspråksinlärare, men inte samma person som talaren.
En vanlig myt är att man inte kan ändra uttal hos någon som har lärt sig fel. Vilka olika myter finns och kan du bringa ordning i dessa, tack?
– Ja, precis, det finns ett antal utbredda myter om andraspråkstalare och deras uttal. En av myterna är att nybörjare inte ska börja med uttalsträning. Det bör man med fördel göra. Börja med uttal direkt. Explicit undervisning och feedback ger nämligen bästa resultat.
Tre vanliga myter om andraspråkstalares uttal
Myt 1: Det går inte att bli bättre och att arbeta bort ett stagnerat ’fossiliserat’ uttal.
Kommentar: Jo, med explicit anpassad undervisning, vägledning och feedback går det bra, visar forskning. Talaren/inläraren behöver naturligtvis själv arbeta medvetet med uttalet.
Myt 2: Det går inte att undervisa i uttal.
Kommentar: Jo, det går utmärkt, men läraren behöver adekvat kunskap i ämnet, det vill säga fonetik och fonologi, och ha didaktiska verktyg. Ett kontrastivt perspektiv för vägledning är också bra att ha med.
Myt 3: Brytning och ett oförståeligt uttal är samma sak.
Kommentar: Nej, en brytning behöver inte hindra ett förståeligt uttal. En kraftig brytning kan påverka förståeligheten, men det finns inte några studier som visar att brytning är detsamma som att inte bli förstådd. Lyssnaren är en viktig part i kommunikationen – dennes attityd, villighet att förstå och vana att kommunicera med någon som talar med brytning påverkar förståelsen av andraspråkstalarens yttranden.
./.