Samtal med en sfi-lärare

”Vad finns om sfi inte finns?”

Text: Annsofie Engborg. Foto: Privat.

Vi ses i Meet, sfi-läraren Marie Carnesten Sandström och jag. Hon arbetar i Kalmar på Axel Weüdelskolan och är behörig sfi-lärare med bakgrund inom och erfarenhet av grundskolan. Tillsammans tänker vi högt och fritt om sfi:s varande och eventuella framtid. Vi har funderat en tid över detta på var sitt håll.

Vad är det egentligen som behövs göras? Kan sfi leva kvar i den form den har idag?

– Vad finns om inte sfi finns? Namnet kan möjligen bytas ut, men vi behöver en skolform för vuxna, utbildade lärare och ett organiserat system för lärande, funderar Marie Carnesten Sandström. Vi behöver behålla studievägarna, men kurserna skulle vi kunna se över.

Att sfi ska finnas kvar kan vid en första anblick tänkas vara självklart. Vi behöver erbjuda en organiserad undervisning för vuxna. Men är det att likställa med just sfi i sin nuvarande form, med tre studievägar och fyra kurser? Marie Carnesten Sandström funderar om hennes spontana reaktion om sfi:s fortlevnad bottnar i att hon själv är rädd om sitt eget jobb som sfi-lärare.

Vårt samtal är utforskande och prövar olika hypoteser. Marie Carnesten Sandström återkommer till likvärdigheten.

Vad ser du som problematiskt med sfi idag?

– Likvärdigheten. Att vi inte har en nationell likvärdighet. Det kan se oerhört olika ut mellan olika kommuner. Ta bara det där med undervisningstimmar. I olika kommuner kan sfi-eleverna få olika lång tid på sig att utveckla språket och bli godkända. Timmarna kan ”ta slut”. Jag menar att vi måste ta bort tidsgränsen.

Vi enas om att det är problematiskt att sätta en tidsgräns för att utveckla ett språk, men att insatsen behöver ses över när progressionen avstannar. Det är oerhört olika för individer att lära sig och utveckla språket. Olika studiebakgrund, olika studieerfarenhet, det egna måendet och andra omständigheter man har och som medföljer det att flytta till ett nytt land i vuxen ålder.

En möjlig väg att gå är att tidigt introducera arbetslivet och yrkesnätverk. I vårt samtal uppehåller vi oss en tid vid kombinationsutbildningar, där sfi- och sva-elever läser en yrkesutbildning. Utmaningen här att studera yrkeskurser på gymnasial nivå när språkkunskaperna i svenska fortfarande är begränsade och långt ifrån gymnasial nivå.

Vad tänker du om kombinationsutbildningar?

– Vi behöver utreda komboutbildningarna. Vad visar forskning om det att gå en yrkesutbildning när kunskaperna i svenska språket är begränsat? Var är de vetenskapliga beläggen?, funderar Marie Carnesten Sandström.

Vi uppehåller oss en stund vid storköksutbildningen, där sfi-eleverna blir godkända i yrkesämnena, men inte i sfi-kurserna. Våra diskussioner kretsar kring vikten av att inte bara utveckla yrkeskunskaper och en yrkesidentitet, utan även kring det att faktiskt utvecklas språkligt och kunna fungera bland arbetskamrater, leverantörer och kunder på arbetsplatsen.

Kanske ska yrkesutbildningar för sfi- och sva-elever inte vara så korta och komprimerade som de är idag? De borde vara längre, så att språket hänger med och hinner utvecklas, processas och befästas. Sfi-elever som snabbt blir godkända i yrkesutbildningen – exempelvis storkök – och blir anställd kommer sannolikt inte utvecklas mycket mer i språket. Åtminstone inte på samma sätt som vid en organiserad undervisning.

– Det kanske ändå är så att sfi ska genomgås först, så att de är språkligt redo för en yrkesutbildning och har en tillräcklig bas för att vidareutvecklas språkligt i yrkesutbildningen?, föreslår Marie Carnesten Sandström. Jämför sfi-eleverna som gått en yrkesutbildning med de gymnasieelever som har gått en hel gymnasieutbildning. Tonåringarna har med sig en avsevärt större språklig bas och språklig trygghet. De har rimligen kortare väg till anställning.

Den vanligaste orsaken till avbrott på sfi är att sfi-eleverna har fått jobb, berättar Marie Carnesten Sandström. Jobb är bra, alla vill ju bli självförsörjande, men konsekvensen av avbrotten är att de missar den fortsatta organiserade språkutvecklingen via undervisning. Kanske skulle fortsatt språklig stöttning i organiserad form på arbetsplatser kunna vara ett alternativ?

Vi behöver alltså både strukturerad undervisning och stöttning på arbetsplatser?

– Ja, först sfi, sedan praktik och därefter en yrkesutbildning inom komvux kan vara en väg.

Vi funderar vidare om ett annat alternativ kan vara att ha någon form av organiserad stöttning och kanske fortsatt språkundervisning på arbetsplatsen. Att varje vuxen individ under sina fem första år i Sverige har rätt till språkundervisning och stöttning på praktik- och arbetsplatser. Kanske har vi klassrumslärare och arbetsplatslärare i Sverige? Klassrumslärare som flyttar ut ur klassrummet till den plats där individen är och behöver undervisning och stöttning. Ambulerande arbetsplatslärare i olika geografiskt avgränsade områden som kommer ut till arbetsplatser för att undervisa på arbetstid. Som en återkommande friskvårdstimme, fast som en språkutvecklingstimme.

Och sfi-läraren, ja – behöver vi en särskild sfi-lärarutbildning?

– Vi sfi-lärare här i Kalmar har olika bakgrund och det är en klar styrka i personalgruppen. Idag är 100 % behöriga hos oss.

Det kanske inte är så många som skulle söka en sfi-lärarutbildning? Sfi-lärare behöver dock kunskaper om olika utländska skolsystem för att förstå den skolbakgrund som våra sfi-elever har. Och kunskaper i andragogik, förstås.