Vad innebär att vara motiverad?

Text: Andreas Kjörling.

Forskningen om motivation har genom åren kommit med många olika teorier. Sedan mer än trettio år är dock självbestämmandeteorin (Self-determination theory) den mest vedertagna. Teorin gör gällande att den individuella motivationen bygger på de tre dimensionerna autonomi, kompetens och tillhörighet.

Autonomi syftar således på individens upplevelse av självbestämmande och ägarskap över de egna handlingarna. Autonomi är således inte detsamma som att vara oberoende. Snarare handlar det om att uppleva en förmåga att, på eget initiativ, navigera genom situationer, sammanhang och relationer i vardagen.

Kompetens avser förmågan att utveckla och använda färdigheter som behövs för att interagera med den sociala och materiella världen. Kompetens är därmed ömsesidigt relaterad till autonomi, då den förstnämnda behövs för att utveckla den senare, och vice versa.

Tillhörighet avser upplevelsen av att vara förankrad i sociala sammanhang.  Det innebär att individen ska kunna relatera till sin situation och till de handlingar som förväntas av henne.

Individens handling som investering

Även om de tre dimensionerna av självbestämmandeteorin är illustrativa, väcker de ofrånkomligen frågor kring hur de förhåller sig till omvärlden. En individ kan inte vara autonom utan relation till omvärlden. Inte heller kan graden av kompets eller känna tillhörighet definieras utan att sätta i individen i relation till sin sociala kontext.

Motivering är nära kopplat till handlande, även om en individ i teorin kan vara mycket motiverad, utan att faktiskt agera. Vad som avgör agerandet är i sin tur nära kopplat till den investering som individen upplever sig göra i och med sitt handlande och vilken förväntad avkastning investeringen kan tänkas ge i relation till den upplevda kostnaden. I praktiken kan det handla om ett val mellan att å ena sidan delta i lektioner (investering) och å andra sidan spendera pengar på bussbiljett och behöva lämna barn ensamma hemma (kostnad).

I termer av sfi blir det sammantaget snabbt uppbenbart att det orimligen bara kan handla om den nyanlände individens ansvar för genomströmning och producerande av skattebetalande medborgare. Snarare är det kombinationen av en pletora av faktorer som påverkar möjligheter, vilja och förmåga att tillgodogöra sig det svenska språket och eventuellt även en yrkesinriktad nomenklatur.

Faktorer som möjlighet att finna rätt undervisningsnivå, undervisningsform, användande för de nya språkkunskaperna, studiero befriad från ekonomisk stress, bostadsproblem eller till och med hot om utvisning.

Till det ska en framtidstro med stabilitet och jobb skapas för var och en. En framtidstro där sfi utgör en begynnande kugge i ett mycket stort och komplicerat maskineri.

Andreas Kjörling, sociolog och doktorand