”Våga prata – för att utveckla uttalet”
Text: Annsofie Engborg. Foto: Linköpings Universitet
[2021:03, 2021-03-15] Muntlig färdighet är en central del i utbildningen svenska för invandrare. För att muntligt kunna uttrycka behov och önskemål, men även för att kunna informera och berätta behöver vi öva användbara fraser – men också uttal – för att undvika otydlighet och missförstånd.
Att kunna förstå och göra sig förstådd är grundläggande i ett samtal. Inom sfi är det vanligt med övningar i att presentera sig, berätta om hur ens dag ser ut, vad man tycker om att göra och att berätta om ett minne. I muntlig färdighet och muntlig kommunikation ingår även att uttrycka åsikter. Med tanke på att sfi ska förbereda sfi-eleven för livet som samhällsmedborgare och arbetstagare – och vardagslivet i övrigt, som förälder, exempelvis, väcks frågan vad riktigt värdefulla och relevanta muntliga uppgifter skulle kunna vara.
För att kunna uttrycka oss muntligt behöver vi inte bara ord och fraser – utan uttalet behöver också slipas. Ibland är det betoningen som ställer till det i kommunikationen. Elisabeth Zetterström, biträdande professor vid Linköpings Universitet, forskar kring uttal.
Hur kan vi använda undervisningstiden på sfi till riktigt intressanta, realistiska och därmed relevanta muntliga övningar?
– Dramatisera exempelvis en anställningsintervju, hämta/lämna på förskolan, sjukhusbesök etc. Använd de situationer som är relevanta för inlärarna. Det här kan också bli tillfälle för ordinlärning och att öva i att tala i fraser, att använda rätt intonation så att det inte uppstår någon missuppfattning. Rollspel kan med fördel användas.
Hur kan vi samtidigt stärka elevens uttal? Hur viktigt är egentligen uttalet?
– Var aktiv och engagerad som lärare, uppmuntra, ge relevant feedback. Förklara varför det uppstår missförstånd i kommunikationen, i rollspelet. Beror det på uttalet eller på ordförrådet eller något annat i situationen? Varför är det svårt att förstå vad du säger? Hur ska det uttalas så att det blir begripligt? Om man vet det är det lättare att förändra uttalet. Varför inte arbeta i par med någon som har ett annat förstaspråk och då kanske talar med en annan brytning. Öppna upp för ett samtal där inlärarna är delaktiga i bedömning av begriplighet.
Elisabeth Zetterström fastslår med emfas att ett begripligt uttal är väldigt viktigt. Det behöver inte alls vara brytningsfritt, förklarar hon, men lyssnaren måste förstå det talaren vill få sagt. Vi vuxna vill helst undvika missförstånd i kommunikation.
– Ett begripligt uttal bidrar också till att det inte uppstår oönskade attityder beroende på uttalet.
Hur kan elever som verkligen är engagerade och verkligen vill förbättra sitt uttal kunna öva det på egen hand? Går det, eller måste läraren leda och visa?
– Lyssna på svenska talare, men lyssna medvetet på olika delar av talet åt gången. Exempelvis kan man lyssna efter betoningar i ord vid ett tillfälle och senare efter betoningar i fraser. Om man samtidigt har text framför sig kan man markera långa stavelser (som oftast är detsamma som betoningarna). Lyssna efter de betonade orden i frasen/meningen/satsen. På det här sättet blir inläraren medveten om prosodiska mönster i det svenska språket.
– Man kan också lyssna specifikt efter olika språkljud, vokaler och konsonanter. Att spela in sig själv och sedan lyssna brukar vara både lite obehagligt och nyttigt. Då kan man jämföra sitt eget uttal med en annan talare. Låt någon annan lyssna – är det du säger begripligt?
Elisabeth Zetterström påpekar ännu en gång att begriplighet bör vara målet. Hon påminner också om att lyssnarens erfarenhet och lyhördhet också har betydelse här. Sfi-lärare är vana vid att lyssna på olika typer av brytning, men det är inte alls säkert att en presumtiv arbetsgivare eller kollega är. Här behöver därför sfi-eleven verkligen förstå och höra sitt eget uttal och bli medveten om vad som behöver övas för att uttalet ska blir tydligare.
– En inlärare som har grundkunskaper i svenska språket kan öva på egen hand. Jag tror att metakunskap och förståelse för vad och varför det blir fel när det inte blir begripligt är bra.
Hur skulle riktigt bra uttalsövningar se ut och struktureras, så att eleverna kan öva uttal på egen hand?
– Jag vill igen poängtera betydelsen av att lyssna medvetet på olika delar av språket, inte bara lyssna i största allmänhet. Att höra skillnader underlättar den egna produktionen. Medvetandegöra inläraren på skillnader som har betydelse för begripligheten. Som lärare bör du förklara vad skillnaden är mellan exempelvis en orundad och en rundad vokal – visa artikulatoriskt, använd gärna en spegel och förklara att exempelvis lön, lån och len är helt olika ord på svenska och att den distinktionen är betydelsefull.
– Att ordbetoning får ord att ändra betydelse är viktigt att förstå och att kunna uttala – använd minimala par och förklara vad skillnaden är. Detta gäller även uttalet av partikelverb. Lyssna, förstå skillnader och att våga prata tror jag är bra för att utveckla uttalet.