Vägledande rättningsnycklar

Text: Andreas Kjörling.

För att formativ undervisning ska vara relevant för inlärningen, ställs inte bara krav på lärarens som förväntas ge återkoppling, utan även på att den mottagande eleven agerar utifrån densamma. I Sfi-undervisningen innebär det exempelvis att arbeta med en så kallad rättningsnyckel; i praktiken är det ett papper som ges till alla elever där koder för olika typer av grammatiska fel finns angivna. Det kan till exempel vara ordföljd, tempus, stavningsfel etc. (en liknande nyckel används, eller i vart fall användes förr vid analog korrekturläsning). Alla nya elever ges den och ombeds att alltid ha den med sig, då den används kontinuerligt.

I stället för att i texten skriva vad som är rätt används koderna i så stor utsträckning som möjligt i texterna. Genom att eleverna initieras att själva tänka och söka det rätta svaret finns stora pedagogiska vinster, då det aktiverar den egna förmågan att lösa grammatiska problem. Därmed tas relaterande grammatikmoment i undervisningen till vara och kommer till användning för den lärande eleven, som genom ett sorts detektivarbete ges möjlighet att arbeta med sina texter. Inte ovanligt är att eleven efter en tid lär sig rättningsnyckeln utantill och därmed snabbare kan korrigera den egna texten.

Den individanpassade undervisningen

Ett återkommande tema inom Sfi är den individanpassade undervisningen, så även här. Genom att använda en rättningsnyckel ges både lärare och elev verktyg för en individanpassad undervisning, då eleven får jobba vidare med sin egna text som berör ämnen inom den egna intressesfären. Med andra ord kan det didaktiska valet att använda en rättningsnyckel fungera som en motiverande faktor för eleven. Det kan också innebära att eleverna utvecklar egna strategier för att arbete och förbättra sina texter.

För att det ska fungera krävs dock att eleven ges rätt förutsättningar från början i form av god information om det tema som eleven avser att behandla. Med andra ord så det inte bara rättningsnyckeln som i sig är en pedagogisk framgångsfaktor utan även att ge goda möjlighet till användande av densamma. I praktiken innebär det att lägga en bra grund genom ett rikligt förarbete i form av både läsning och diskussioner, då det ger eleverna en bördig mylla där både ord, fraser och struktur kan hämtas och användas till det egna intellektuella arbetet.

Kamratåterkoppling med rättningsnyckel

Genom att läraren väljer ut fraser, meningar och elevtexter för gemensam läsning kan textens grammatik och utformning diskuteras både i helklass, i grupp och i par. Normen i undervisningen är att eleverna delar och diskuterar sina texter med varandra. Om någon elev upplever sin text som all för privat respekteras naturligtvis detta. Diskussionsfrågorna är då i första hand grundande i textens övergripande utformning; är texten förståelig, har den inledning och ett avslut, finns det rubriker?

I nästa steg används koderna i rättningsnyckel för att göra en analys texten för att undersöka vilka typer av grammatisk fel som, i den specifika elevtexten, är mer vanligt förkommande än andra och således också vad i texten som kräver extra träning. När eleverna sedan jobbar två och två alternativt tre och tre ges möjlighet till diskussion och kamratligt lärande kring de grammatiska utmaningar som den enskilde elevens text uppvisar. Diskussionen innebär att en mekanisk rättning undviks och att eleverna, både den som skrivit texten och de andra, ges möjlighet till en djupare grammatisk inlärning genom muntlig interaktion där de blir varandras lärare. Med andra ord lär sig eleven inte bara hur det ska vara utan även varför det ska vara på ett visst sätt, till exempel beträffande ordföljd och tempus.

Den muntliga framställningen som kvitto på lärandet

Det avslutande momentet i lärandeprocessen med rättningsnyckel utgörs av en muntlig framställan av den egna texten. För att den ska fungera krävs att eleven kontinuerlig har arbetat med sin text, korrigerat fel och förbättrat det underlag som den egna texten utgör för den muntliga framställan in för övriga klassen, företrädelsevis med hjälp av endast stödord ur densamma.

Inför presentationen ges möjlighet till extra övning på exempelvis artikulering av svåra ord, att tala inför andra människor och därmed också en extra trygghet i det egna språkutövandet. Med andra ord så blir eleven presentation inför den övriga klassen inte bara ett mål i sig utan även ett kvitto på det egna lärandet.

Andreas Kjörling, sociolog & doktorand

Källa: www.sfivast.se