Ny avhandling

Vi har åsikter om deras språkbruk och språknivå – men lyssnar vi till dem?

Text: Annsofie Engborg. Foto: Mikael Heinonen.

Det är en allmänt utbredd uppfattning att språket skulle vara nyckeln till samhället. Vad är de man bör kunna för att räcka till och bli accepterad av samhället? ”För att bli betraktad som en kompetent språkanvändare räcker det inte med att vara motiverad och flitig, att plugga glosor och traggla verbböjningar. Du måste också anses värd att lyssna på” konstaterar Nuottaniemi i sin avhandling ”Språkdidaktik på (o)jämlikhetens grund i migrationernas tid” (2023, s. 20).

Studien är genomförd i norra Sveriges inland, i ett litet samhälle med det fingerade namnet Nyland. Nuottaniemi förklarar att språket inte är ett system som är fristående från ideologier och maktrelationer, utan snarare det omvända. Det är läraren som bedömer språket och som är den som kan sägas ha ungdomarnas framtid i sin hand. Fokus för studien är ungdomarnas plats i ”periferins marginaler” och ojämlika maktrelationer.

Språk och språkanvändning ska ses i en politisk diskurs – ungdomarna ses som de som kan ”hota systemet” och samtidigt som de som kan rädda landsbygden.

”Min ambition i den här avhandlingen är därför ytterst att vända på rollerna: jag vill att alla ni vars kroppar så självklart breder ut sig i maktens osynliga centra, vars språk alltid betraktas som legitimt och värt att höras på, sätter er ner och för en stund intar den lyssnandes position. Öppna öronen och stäng munnen ett tag. Nu ska Yakini, Baktash, Aftab Khan, Vali och deras klasskompisar i Nylands språkintroduktion – så vana att höra andra förklara för dem hur de är, vad de saknar och vad de borde kunna – få berätta för er hur de ser på de språk som de kan, försöker lära sig och drömmer om att kunna i framtiden.” (Nouttaniemi 2023, s. 33).

I resultatdelen, kapitel 7, visas hur svårtillgängligt majoritetsspråket svenska är för denna grupp elever. Vidare visas lärarnas uppdrag som glidit över till att förklara varför eleverna inte kommer bli godkända i svenska, snarare än att göra något åt det. Även lärarnas tro att ’språk som resurs’ handlar om att resursen ska användas till att lära svenska och inte användas till något annat.

Nuottaniemi (2023) identifierar med hjälp av Ranciére, ett utrymme för att åstadkomma mer jämlika relationer med sina elever.

– Jag vill utmana lärare att tänka annorlunda om språk. Genom att utgå från att språk är en social praktik, snarare än ett färdigt system som finns där redan på förhand, öppnas ett rum där lärare och elever kan mötas som jämlikar.

Eleverna behöver ses som legitima talare. Vi som hör till majoritetsspråket ska vara solidariska lyssnande subjekt.

Referenser

Flores, N. (2020). A Raciolinguistic Perspective on Standardi- zed Literacy Assessments. Linguistics and Education 100868. doi: 10.1016/j.linged.2020.100868.

Flores, N. (2020). From academic language to language architecture: Challenging raciolinguistic ideologies in research and practice. Theory Into Practice 59(1):22–31. doi: 10.1080/00405841.2019.1665411.

Nuottaniemi, A. (2023). Språkdidaktik på (o)jämlikhetens grund i migrationernas tid. [https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1730472/FULLTEXT04.pdf.] Umeå universitet.

Rancière, J. (2011). Den okunnige läraren: fem lektioner om intellektuell frigörelse. Glänta.