Krönika

Yrkesspråk utvecklas inte genom ett trollslag

Text: Morena Azbel Schmidt

[2023:04, 2023-04-15] När jag nuförtiden lyssnar på de åsikter om invandring, integration och svenska språket som figurerar i media, hör jag bara motstridiga påståenden. Lite förenklat sägs det, att Sverige absolut behöver fler invandrare (som underförstått inte kan svenska), allrahelst sådana med bristyrken där efterfrågan är desperat.

Därefter framhåller somliga politiker att det redan finns för många, framför allt hemmavarande ”invandrarkvinnor” som påstås inte kunna tillräckligt med svenska för att få jobb, varför de ska återvandra. Politikerna vill också dra ner på anslagen för folkbildningen, där det mesta av svenskundervisningen för invandrare och yrkesutbildningen för vårdyrken kombinerad med yrkessvenska äger rum.

Arbetsförmedlingen får pengar för projekt, som förespeglar arbetssökande kvinnor med bristande kunskaper i svenska att de kan få jobb – men arbetsgivarna anställer i slutändan ingen för att man inte kan eller vill ge språkstöd på arbetsplatsen.

Det verkar finnas en uppfattning att ett nytt språk bara flödar in i de villigas öron som manna från himlen – sen är det bara att öppna munnen och vips så kan man kommunicera med alla man möter på arbetsplatsen om de mest komplicerade sakförhållanden på nolltid.

I den svenska verkligheten så nekar man dem, som inte lever upp till denna falska föreställning både lämplig språk- och yrkesutbildning och språkstöd på arbetsplatsen.

Jag undrar – har de politiker som uttalar sig i frågan någonsin försökt få jobb i Frankrike, exempelvis som kock eller sjuksköterska inom äldrevården och enbart med franska gymnasiekurser i bagaget, utan ordentlig utbildning i både det yrkesrelaterade fackspråket men också det vardagliga snacket i fikarummet?

Fyll i dina kontaktuppgifter och ta del av våra bästa skrivtips månad för månad.

  • Detta fält används för valideringsändamål och ska lämnas oförändrat.