Ifous satsning för sfi-lärare

Text: Annsofie Engborg

Ifous har ett utvecklingsprogram där du ingår. Vad fick dig att gå med i projektet?

– Jag tyckte det lät intressant. Jag tycker det är viktigt att man inte stagnerar i det arbete man gör, det är viktigt med ny input. Det här Ifous-programmet gav mig en bra möjlighet, och att det dessutom pågår under längre tid och inte är en lösryckt punktinsats är extra bra.

Hur är arbetet upplagt och vad innehåller det?

– Programmet pågår under tre år och två-tre gånger per år samlas alla deltagare för utvecklingsseminarier som innehåller föreläsningar och workshops. Utifrån föreläsningarna och läst litteratur får vi uppgifter. Ibland handlar uppgifterna om att vi ska designa olika undervisningsmoment som vi också ska genomföra i elevgrupper. Undervisningsmomenten kan dokumenteras genom att vi auskulterar hos varandra. Auskultationerna följs då upp i samtal tillsammans med de två forskare från Högskolan Dalarna som är kopplade till programmet, Jenny Rosén och Berit Lundgren. Forskarna använder det vi gjort i grupperna till sin forskning.

– Innehållet består av olika infallsvinklar på hur sfi-undervisningen kan utvecklas och bli bättre; till exempel transspråkande, vuxendidaktik och kollegialt lärande bland annat genom att läsa texter.

Hur tar du med dig arbetet in på din arbetsplats?

– Vi är tre lärare och en skolledare från Hermods Uppsala som är med i programmet, tillsammans med tre kollegor från Västerås bildar vi en utvecklingsgrupp. Vi har vid ett tillfälle berättat om programmet vid ett gemensamt möte här på Hermods i Uppsala. De undervisningsmoment som vi designar försöker vi göra allmänt hållna så att det går att använda dem inom olika teman så att även våra kollegor lätt ska kunna använda dem. Vi fokuserar snarare på en förmåga än till exempel ord och texter kopplade till ett speciellt ämne.

Vilken är den största aha-upplevelsen såhär långt?

– Den första aha-upplevelsen handlade om transspråkande, d v s hur andra språk, exempelvis modersmål, kan vara en resurs i svenskinlärningen. Tidigare har inställningen ofta varit att man bara får prata svenska i sfi-klassrummet, men om man istället använder andra språk som ett redskap kan de snarare vara en tillgång istället för ett hinder.

– Nu efter det senaste utvecklingsseminariet har jag funderat en del om hur unik sfi-undervisningen är och hur unikt det är att vara sfi-lärare. Det är ovanligt med en utbildning/kurs som enbart är inriktat på att lära sig ett språk. Det finns väldigt lite forskning som handlar om att undervisa vuxna och ännu mindre specifikt om sfi och ändå hanterar vi varje dag en mycket unik (och spretig) elevgrupp som behöver bli bemötta på ett professionellt sätt. Hur gör man egentligen?

Något mer du vill passa på att säga om programmet?

– Jag är tacksam för den här möjligheten, det är intressant och det ger mycket att regelbundet få träffa andra sfi-lärare och att dessutom ha tid att prata med dem!