Gästskribent
Text: Annelie Areskoug, rektor, Campus Mölndal
[2020:04, 2020-04-15] Det har varit – och är – något som ingen av oss i Sverige och knappast i världen har upplevt tidigare, så det är konstiga tider. Det som hände hos oss var att många av våra elever höll sig hemma. I slutet av vecka 11 hade vi i vissa klasser bara hälften av eleverna på plats på våra dagkurser.Tisdagen den 17 mars drog nya kurser igång på grundläggande och gymnasiala kurser och dagen efter kom beskedet att FHM rekommenderade att all undervisning på gymnasier, vuxenutbildningen och högre utbildning hädanefter skulle bedrivas på distans.
Snabb omställning
Vi bestämde självklart att följa rekommendationerna och det gjorde även de allra flesta i vår omgivning, med några få undantag. Lärarna fick onsdag till fredag på sig att ställa om, vilket ju är otroligt kort tid för att ändra hela sitt upplägg och med pågående kurser. Det blev en febril aktivitet med att se till att alla digitala verktyg fanns på plats och att lärare och elever kunde använda dem.
Eftersom vi inte har 1-1-datorer för våra elever, har vi lånat ut datorer till elever som har behövt för att kunna följa studierna på distans. Vi såg också till att alla på studieväg 2 och 3 hade tillgång till det digitala läromedlet som vi redan använder på flex- och distanskurserna, Lunis.
För studieväg 1 har vi ett annat upplägg där de använder sig av andra digitala verktyg som dessa elever redan är bekanta med, t ex Whatsapp och att filma. Både lärare och elever filmar, berättar och skriver.
Behåller lektionstider – via Skype
Det har nu gått drygt två veckor och det fungerar förvånansvärt bra. Lärarna har Skypelektioner på sina vanliga lektionstider och ger läxor i Lunis. Några avhopp blir det, men så här långt hänger faktiskt de flesta med. Däremot hör jag både av lärare och elever att de tycker det är tråkigt att inte ha den riktiga sociala kontakten på plats.
Det är också mycket mer ansträngande att ha lektioner på distans. Dessutom har själva omläggningen naturligtvis pressat personalen.
Utmaning: prov och antagningar
Vårt stora problem nu är hur vi ska kunna få igång våra antagnings- och betygsättningsprocesser. Vi har normalt sett nationella prov var femte vecka, då 50–100 elever skriver prov varje gång och veckan efter sätts betyg och förflyttningar mellan klasserna görs.
Lärarna tycker att det är svårare att göra bedömningar på distans för att kunna sätta rättvisa betyg, men det måste lösas, om krisen fortsätter. Eventuellt öppnar man (Skolverket tittar på detta) för att ha små grupper inne på skolan för att göra t ex prov, vi får se. Vi har ju också elever som vill börja läsa och vår kö till sfi växer.
Stor uppfinningsrikedom
Det som vi nu ser är ett jättesprång i den digitala utvecklingen, nu när absolut alla, både personal och elever, måste jobba digitalt. Uppfinningsrikedomen är stor och det kommer vi att ha stor nytta av framöver.
Många lärare som tidigare varit skeptiska till distansundervisning, ser att det faktiskt fungerar för fler grupper än de tidigare trott.